Vad har man lovat väljarna i Gullspång?

Insändare
PUBLICERAD:

Jag föddes i Otterbäcken 1953 och flyttade med mina föräldrar till Västerås 1955. Efter 63 år i Västerås övertalade jag min man att flytta tillbaka och bosätta oss i Gullspång. Mina nya arbetskamrater i Mariestad frågade mig hur jag kunde bosätta mig vid världens ände. För mig är det inte världens ände utan världens mitt. Jag har en genuin kärlek till Gullspång. För mig är Gullspång söndagsmiddagar hos mormor med slottsstek och sockerdricka. Att vakna i mormors bäddsoffa och känna doften av nykokt kaffe och lyssna till mamma och mormor som skvallrade om allt som hänt på bygden sedan vi hälsade på senast.

Foto: Jennie Hilli Sjöqvist

Idag är inte Gullspång vad det en gång var. Om man passerar samhället på väg 26 så ser det rätt trevligt ut med Storgatan upp mot centrum och ett villaområde som sträcker sig en bra bit utefter 26:an. Kommer man däremot från Skagersvik så ser det allt annat än trevligt ut. En nerlagd fabrik i förfall och efter Storgatan tomma butikslokaler med papper för fönstren. Till 1:a advent hade man skyltat lite i en av de tomma lokalerna. Där fanns en gammal Märklintågbana med ett tåg men tåget stod stilla. Det kändes lite symboliskt, tåget som stod stilla precis som samhället som saktat av och stannat men spåren finns kvar.

Den snabbast växande näringen i Sverige är turistnäringen. Finns det några förutsättningar för turism i Gullspång, finns det några USPar (Unique Selling Point). Det finns faktiskt en liten nationalskatt, Frans G Bengtsson minnesbibliotek, om man hittar dit. Det finns vid biblioteket som ligger vid vårdcentralen. Är en vårdcentral verkligen ett ställe dit man vill ta besökare utifrån, tveksamt. Det finns säkert mycket mer som man kan ta fram som t.ex dressinbanan. Vi kan ju rida på vågen av intresset från spanska och italienska Elle som varit här och gått i Lina Bengtsdotters Charlie Lagers fotspår.

Vi kan jämföra med en jämnstor kommun i Bergslagen, Norberg, med 5 796 invånare som har ett levande centrum med butiker utan papper för fönstren och de har både hotell och vandrarhem samt ett berömt café, Elsa Anderssons, som drar turister året om. Dessutom anordnar de bl.a. välbesökta konserter på sommaren.

Gullspång skulle också kunna genomföra arrangemang som drar folk till samhället men då krävs det möjlighet till övernattning vilket saknas. Pensionatet och vandrarhemmet är nedlagda sedan länge och det saknas en campingplats.

Landsbygden lider av butiksdöden men om butiker och caféer ska kunna överleva på mindre orter så måste de vara öppna när folk är lediga. Ett café är också en given mötesplats i ett mindre samhälle.

Som f.d. kommunpolitiker vet jag att man inför val alltid försöker överträffa varandra om hur man vill utveckla det samhälle vi lever i. Vi flyttade till Gullspång efter valet och jag undrar hur de som inte fick utan tog makten tänker om de kommande fyra åren? Vad har man lovat väljarna i Gullspång? Hur tänker man om företagandet i Gullspång, om samhällsservicen, om turismen o.s.v. Jag har letat på nätet men inte hittat något. En liten kommun har inte så stora skatteintäkter men fler invånare och besökare ger mer pengar till kommunen och ja, jag har läst vision 2020. Det var väldigt mycket text…..

Kristina Grönwalls Bengtsson, Gullspång

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.