Byggreformer för nästa regering

Debatt
PUBLICERAD:
Foto: Hasse Holmberg / TT
Trots senare års stora byggvolymer är det i princip uteslutande bostäder för resursstarka grupper som har producerats. Samtidigt galopperar bostadsbristen för unga och nyanlända, och 213 000 personer bor ofrivilligt hemma hos sina föräldrar. Regeringen har öppnat upp för förenklingar i byggreglerna, men hur ska man gå från ord till handling? Vi har sammanställt en kravlista till tillträdande regering:

Plan- och bygglagen är en labyrint, med omkring 30 ändringar per år. Reglerna tenderar också att vara felriktade. Bullerregleringen fördyrar många byggen – ljudnivån i ett vardagsrum rekommenderas inte tillåtas nå mer än 30 dB, motsvarande ventilationsljud på ett kontor. Liknande fyrkantighet gäller för tillgänglighet. Total tystnad eller jättelika badrum är gissningsvis inte vad unga som bor korta perioder i en lägenhet prioriterar.

Gör detaljplanen flexibel. Utrymmet behöver bli större även på kommunnivå, särskilt när preliminära åtgärder behöver vidtas. Ett exempel är en lagändring som trädde i kraft vid årsskiftet, där lättnader i byggreglerna vid ankomst av många asylsökande infördes. Detaljplaner måste bli enklare att ta fram – i en del fall bör de inte behövas alls.

Reglerna måste standardiseras. Idag kan kommunerna, utöver statens minimiregler, i praktiken forma egna byggkrav. Följden blir att byggbolagen agerar på hundratals marknader och tvingas anpassa bostäderna efter lokalpolitikers tycke och smak. Detta förhindrar massproduktion av billiga standardbostäder, och konkurrensen på marknaden blir lidande då aktörer med sämre lokalkännedom får svårt att etablera sig.

Strandskyddet måste avskaffas. Strandskyddet, regleringen som ska värna Sveriges sjöar och vattendrag, har ett pris i form av färre attraktiva boenden på mindre orter. Att ett bredare dike ska kunna förhindra byggen hundratals meter därifrån är oförsvarligt – framförallt för de avfolkningsbygder som inte får ta del av den potential som marken utgör.

Det behövs färre riksintressen. Varje ort måste kunna växa utan att intressen som statliga politiker anser viktiga sätter stopp. I dagsläget tas hänsyn till en mängd olika natur- och kulturintressen, där avvägningen ibland hamnar helt fel. Ett exempel är Nationalstadsparken i Stockholm, där stora delar av staden hamnar i en rävsax för att byggen riskerar att till och med bara synas från parken.

Bostadspolitik är ett område där man sällan blir älskad av alla. Det står dock oerhörda samhällskostnader, och många livsöden, på spel. Den nya regeringen måste nu visa mod och agera.

Estrid Faust, jurist med bakgrund i fastighetsbranschen

Jacob Lundberg, chefsekonom, Timbro

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.