Meningen med livet

Familj
PUBLICERAD:
Camilla Johansson, Pingstkyrkan Mariestad

Jag hamnar ganska ofta i ”Vad är meningen med livet?”-diskussioner med människor. Olika människor, med olika bakgrunder, kanske olika tro och olika livssituationer. Jag har ett hopp om att alla människor, någon gång, ska ställa sig den frågan. Jag gillar tanken på tänkande människor; som inte bara gör, inte bara rättar sig in i ledet utan att fundera över syftet med det.

Jag tror att alla människor i hela världen är skapade av Gud och älskade av Gud. Därför tror jag också att det finns en tanke bakom våra olika personligheter och våra olika förmågor. Några av dem jag pratat med tycker att våra olika förmågor kan användas till att själva skapa mening i våra liv. Någon som ännu inte är troende kanske ser sina gåvor som en slump, eller som ett resultat av en specifik DNA-sammansättning från just sina föräldrar. Jag som troende kristen ser dock mina förmågor som gåvor från Gud och använder dem gärna till att tjäna Honom.

I 1 Kor. 12:4–11 nämner Bibeln en annan sorts gåvor; nådegåvor. Dessa, menar Bibeln, är gåvor från Anden till den som vill tro (de kallas också andliga gåvor). Till exempel nämns gåvor som att: i tuffa tider uthålligt klara av att behålla sin tro, kunna meddela vishet och kunskap, kunna bota sjuka eller kunna profetera (det vill säga förmedla budskap från Gud). Namnet antyder att vi får dessa gåvor av nåd, och nåd i sin tur är något man får trots att man inte förtjänar det.

Vi föds till syndare. Jag tycker att det låter hemskt, det låter anklagande och det provocerar mig. Jag som alltid försöker göra mitt bästa; komma i tid till jobbet, inte ladda ner olagliga filmer från nätet, köra nästan lagligt, undvika att ljuga (nåja, jag kanske drar en vit lögn när någon inte alls är så fin i håret som min förtjusning antyder). Men det är just det. Vi är människor; vi är inte fullkomliga. Därmed är vi syndare. Jag tror inte att man behöver göra ordet större än så i de flestas fall. Men! Vi har fått förlåtelse, vi har blivit benådade för våra tillkortakommanden. Det är inget som kommer framöver, inget som kanske kommer ske om vi har tur, inget som händer efter att vi tagit våra sista andetag. Det har redan hänt, Jesus har redan tagit alla våra synder på sig – av nåd. Och att benåda alla världens folk genom att dö på värsta tänkbara sätt, eller att som far till en enda son offra densamme av nåd till oss människor – det kan jag bara förstå som en oändligt djup kärlek för var och en av oss som levat sedan dess. Har du förmågan att tro på en sådan kärlek?

Jag tror att Gud vill att vi ska vara ett folk med frågor. Jag tror att Han vill att vi ska vara nyfikna på vad som komma skall, ha teorier, tro och längtan. Medan jag väntar på att få se vad Gud har berett för mig i himlen så tänker jag använda mina nådegåvor för att tjäna Gud och till att älska människor. Det tror jag är meningen med livet.