Tack Johan och Ida för att ni vågar

Insändare
PUBLICERAD:
Foto: Charlotte Ferneman
Ibland blir jag lite skrämd över människors smala tankar. Jag var på föreläsningen av Peter Rylander och blev så glad. Han talade om respekt och etik, att sätta ribban. Att ha en tydlig röst och att våga vara vuxen. Att blanda kärlek med att våga säga nej. Att vi vuxna ska visa vägen. Att föräldrar inte ska kliva in på pedagogernas område. Däremot komma till skolan och vara med på lektionerna som vuxen. Vara lyhörd. Att ta upp problem och se den från en annan vinkel. Våga säga ifrån.

Menade Peter Rylander att han bara vände sig till barn med diagnos? Vad jag hörde så nämnde han inte någon speciell grupp överhuvudtaget. Utan talade till alla barn och vuxna. Vad jag hörde så efterlyste han regler. Att det behövs regler. Respektera varandra, respekt för varandra. Både hemma och i skolan. Jag lägger till på alla arbetsplatser. För att alla ska må bra och klara sig i livet.

Skolan bygger barn till utbildade vuxna för att fungera i samhället och sociala sammanhang. Familjen bygger barn för att fungera i sociala sammanhang och i samhället. Tillsammans kan det göras mästerverk.

Vad ska barnet som står i matkön göra/tänka när klasskamraten framför plötsligt vänder sig om och ger en spark i skrevet? -Aj, aj, det gör ”skitont”, fruktansvärt ont. Läraren försöker men det blir inte så mycket med det. Ska det sparkade barnet acceptera att bli slagen? Slå tillbaka? Sparken gör så vansinnigt ont, både mellan benen och i hjärtat.

Fråga: Hur skulle läraren bete sig i detta läget om hen varit ledare/chef där bara vuxna arbetar?

Vid ett annat tillfälle var det barnet som gömde sig på toaletten för att hen inte vågade gå in i det stökiga klassrummet igen. Barnet ringde sin pappa på jobbet och berättade att hen satt på toan och inte vågade gå in. Pappan skyndar sig från jobbet till skolan och in i klassrummet, där inne står läraren och håller om en elev som har gått bärsärkagång för att hen inte fick som hen ville.

Fråga: Hur skulle läraren bete sig om hen varit ledare/chef för en vuxens arbetsplats?

Detta var bara två sanna berättelser från olika skolor.

Tyvärr finns alltför många verkliga berättelser i det dagliga livet. Kom ihåg att skolan är också en arbetsplats, både för elever och lärare.

Hur ska alla barn våga gå till skolan om inget förändras till det bättre?

För att klara att leva i en värld tillsammans med andra människor behövs regler. Regler finns överallt. En del regler är skrivna som lag, en del riktlinjer, en del är outtalade normer. Men alla har ett syfte och skapats för att vi ska kunna leva tillsammans i ett samhälle.

Regler är inte till ”för att brytas”, ni som säger det ska veta att det bara är ett talesätt som sägs av mindre vetande personer.

Till er som har skrivet insändare från föreningar: Vad ska barnen utan diagnos säga?

Till Per Rosengren vill jag säga: Hur kommer det sig att jag tycker att du var en fantastisk bra lärare? Jo, för att du var tydlig på dina lektioner. Du är en av de bästa lärarna jag har haft. Det är för att när du utbildade i skolan så hade du pondus och var tydlig i din framställning på lektionerna. Tråkigt med din dotter, men det har inte med denna föreläsningen att göra.

Jag tror inte att det finns många föräldrar som inte har slitet sitt hår någon gång över sina barns beteende. Det har vi nog alla gjort om vi väljer att komma ihåg. Då hade det varit bra att ha en grupp att samtala med, det håller jag med om.

Hur många av er tonårsföräldrar har gått ”Morsa och Farsa” på stan? Den gruppen har brist på vuxna som vill ut på stan. Ställ upp för era barn och gå ut på stan och se er omkring. Det gäller ju era ungar.

Hörde också att PR talade om att ta mobilen och kolla vad barnen varit inne på för sidor. Här finns det studier som visar att det är oerhört viktigt att föräldrarna ska veta vad deras barn sysslar med.

Föräldrar dyk upp i skolan på lektioner. Lärare var inte rädda för att låta föräldrarna komma till lektionerna, så mycket spring blir det inte att det stör. Det blir samarbete. Ni har kompetens som pedagoger. Föräldrar ni har en gemensam kompetens och det är att vara en vuxen förälder och vara en förebild för era barn. Det ska inte skapas krig mellan olika grupper. Vi behöver alla lära oss att lyssna. Samarbeta. Kommunikation är svårt men det finns möjligheter. Jag gick till föreläsningen för att höra en bra föreläsning och en bra föreläsning fick jag höra.

Till Mariestads kommun: Stanna inte upp nu, utan fortsätt att satsa på barnen, både i skolan och hemma. Barnen är framtiden.

Till sist: Lär er att samarbeta människor!

Vuxen

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.