Dialogen som tog fel riktning

Debatt
PUBLICERAD:
Respektgympa föreläsning Unicaskolan
Foto: Markus Jacobsson
Att ha en åsikt är en sak, att förtala, ljuga och hitta på är en helt annan sak. Det som just nu pågår av några föräldrar och dess anhängare på sociala medier och i skrift, är rent av beklagligt.

Jag måste därför få berätta min version, så att denna debatt kanske kan bli lite mer nyanserad. Just nu är det en osann monolog, som ger en mycket skev bild av Respektgympas värdegrundsutbildning och av föreläsaren Peter Rylander.

För det första så är Respektgympa en generell värdegrundsutbildning, som ska förstärka skolans redan pågående värdegrundsarbete. Inget annat.

Ni som har läst en rad insändare och osanningar på sociala medier, kanske tror att det denna utbildning givit eleverna på Mariestads skolor en obehaglig upplevelse?

Här är min bild av Respektgympas möte med eleverna på alla Mariestads skolor:

Känslan vi fick med oss och den ”feedback” vi fick när vi var på plats i september 2018 och i januari 2019, var att Respektgympadagen uppskattades av väldigt många elever. Peter förmedlade tydliga budskap, blandat med glädje och värme. Det var budskap om att barn ska visa respekt för vuxna, barn ska visa respekt för varandra och vuxna ska visa respekt för barn.

Därtill också budskap om vad empati innebär och att ha ett gott språkbruk. Att man inte ska säga och inte heller skriva elaka saker till varandra på telefon, padda eller dator. Om allas lika värde och att alla ska få vara med i en god gemenskap, både i skolan och på fritiden. Peter var väldigt tydlig med just budskapet om att alla ska få vara med och att ingen ska behöva känna sig utanför.

För att få barnens uppmärksamhet, säger Peter vid några tillfällen att de ska titta och lyssna på honom. Peter har aldrig krävt att någon måste ha ögonkontakt.

När Peter mitt i föreläsningen bjöd på dans och några ”moves” för att varva lite glädje med de annars så viktiga budskapen, blev det skratt, fniss och applåder. Efter föreläsningen genomfördes klassrumsbesök, där Peter och rektor förankrade budskapen från föreläsningen, samt att eleverna fick möjlighet till att ställa frågor och berätta hur deras upplevelse var. Det var många elever som kom med både sunda och positiva kommentarer.

Vid lunchdags var det alltid ett flertal elever som ville att Peter skulle sitta ner och äta lunch med dem. De flockades runt om honom och ville ställa frågor och prata.

Från elever fick Peter med sig en massa fina teckningar och handskrivna lappar hem. De tackade för att dagen varit så bra och lärorik. De tyckte att de förstod bättre för att han pratade med en tydlig röst och för att han hade ett tydligt kroppsspråk. Det var många elevers upplevelse.

Inte att han var en teaterapa eller att han skrek, något som har skrivits av en del vuxna på Facebook.

Peter kommunicerar ofta med få ord och har en rak och tydlig kommunikation. Han höjer och han sänker rösten för att fånga elevernas intresse. De har gått hem hos de flesta eleverna, på de många skolor som Peter besökt under 14 år runt om i Sverige.

Jag skulle kunna fortsätta att skriva en massa positiva anekdoter, men det får bli en annan gång.

Under Respektgympas besök på 12 skolor i Mariestad september 2018 och i januari 2019, träffade Respektgympa sammanlagt ca 2200 elever och ca 200 föräldrar.

När ni läser dessa siffror, hoppas jag att det är några fler än jag som reagerar på att den sistnämnda siffran är mycket låg. Enligt mig, ohyggligt låg!

Att det kommer så lite föräldrar till föreläsningar och andra arrangemang som skolan bjuder in till, är i sig inget specifikt för Mariestad. Så ser det dessvärre ut rent generellt i hela Sverige.

Jag läser och hör ofta att många föräldrar inte hinner med och att det är stressigt. Så kan det absolut vara när man är förälder och framförallt då man är ensamstående, som jag själv har varit under mina barns uppväxt. Kanske bör man då sätta sig ner och tänka på hur man fördelar sin tid?

Jag skulle vilja prata om prioritering. Det går att frigöra tid för det viktigaste i livet-barnen!

Självklart finns det föräldrar som verkligen kämpar för sina barn och gör ett fantastiskt jobb. Men, det finns också några som någonstans på vägen har tappat kompassen och behöver ”vakna upp”. Om man nu som förälder gör det förstnämnda, finns det ju ingen anledning till att ta åt sig, när kommunen sträcker ut handen och ber om ett större engagemang och en dialog.

Vi kan inte längre blunda för vad som sker i samhället och i skolan. Vi vuxna måste agera, stötta och hjälpa våra barn till ett tryggt samhälle och en trygg skola med studiero där pedagogerna för möjlighet att utbilda.

Vågar vissa föräldrar inte sätta gränser? Finns det en osäkerhet i hur man bör uppfostra?

Att titta i ditt barns telefon är nästan en skyldighet, anser jag. Du gör det ju inte det av illvilja, du gör det i så fall för att skydda ditt barn. Var inte naiv och tro att ditt barn berättar allt. Det kan finnas grupptryck, längtan efter tillhörighet och en rad andra faktorer som styr och som gör att ditt barn väljer att vara tyst, trots att ni har en mycket bra relation.

Barn av idag lever i en annan värld, där mycket kretsar och händer på nätet. Det är en arena där vi vuxna behöver vara med.

Dator, platta och mobil kan vara fantastiska hjälpmedel, men det kan också ske mycket destruktiva handlingar på dessa enheter. Mobbing, förtal och kräkningar sker ju inte bara på skolgården eller i ” verkligheten”, det sker till stor del på nätet.

Med en sund dialog, öppet sinne och lyhördhet, kommer vi tillsammans en lång bit på vägen för våra barn.

Tvåbarnsmamma, medmänniska och projektledare för Respektgympa

Camilla Lundgren

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.