– Jag såg det här som en utmaning, annars hade jag aldrig tagit jobbet, säger Bo Östenius, som vet hur det känns att bli illa behandlad i skolan och hur det är att vara mitt i ett mediadrev.
- Det här är ett vikariat fram till julen, Malin (Ohlsson) är tjänstledig, men skulle hon inte komma tillbaka så är jag gärna kvar, säger Bo Östenius, Vaxholmsbo som veckopendlar till Gullspång.
Han erkänner beredvilligt att han i tre dagar gick runt och trodde att högstadieskolan var nybyggd.
- Det var först när jag sa något om att ”jag var imponerad av kommunen som kunde bygga en ny skola” som jag fick veta hur det låg till. Men det var inte svårt att ta fel. Allt är ju nytt här.
Han bjussar gärna på detta, något han också han betonar när han räknar upp viktiga punkter han vill jobba på. En är att ”det ska vara roligare att vara i skolan än att vara hemma”.
Bjussa på sig
- En väl fungerande elevhälsan är nummer ett, det är viktigt att pedagogen får stöd av elevhälsoteamet, men också att läraren är beredd att bjussa på sig själv, våga skapa en relation till eleven.
Han nämner även meritvärdet, betygen, han vill få fler som går ut med godkända betyg.
- Kontinuitet är också viktigt, tänka långsiktigt. Och då tänker jag på organisationsnivå.
Bo Östenius kommer närmast från en tjänst som vikarierande skolledare i Sundbyberg, ett tillförordnande under en rekryteringsprocess.
- Innan dess var jag sex månader på Karlskrona praktiskt gymnasium. Det var också ett kort tillförordnande. Före det Hökarängsskolan i Farsta, en F-9 skola med 147 personal.
Resebranschen
- Jag utbildade mig till idrottslärare men det blev bara ett par år i skolan innan jag började som reseledare. Längst var jag i Turkiet. Med olika uppdrag och olika arbetsgivare, och med undantag för en period under 1990-talet, efter Gulfkrisen, blev det 25 år i resebranschen. De åren jag var hemma var jag kolloföreståndare på Barnen ö.
- Men när vi skulle få vårt tredje barn, 2002, bestämde jag mig slutligen. Jag ville inte vara en frånvarande pappa. Tänkte, ”varför inte bli lärare igen?”
Sagt och gjort.
Kniv
- Men rektorn som såg mitt CV erbjöd mig ett jobb där jag var biträdande rektor på halvtid och lärare på halvtid. Det gav blodad tand och efter en tid började jag söka rektorstjänster. År 2006 började jag på en skola i Värmdö kommun. Fick ta skärgårdsbåten varje dag till jobbet.
Så här långt in i intervjun ska det berättas att Bo Östenius inte riktigt är vilken rektor som helst. Hans öde har blivit känt i förvaltningskretsar rörande arbetsrätt.
Vad har hänt?
I februari 2015 började han en rektorstjänst på Bällstabergsskolan i Vallentuna. I juni 2017 skulle Bo Östenius avvisa en besökare som var hotfull. Det slutade med att han fick en kniv i låret, den trängde in 14 centimeter.
”Tur”
- Läkarna sa att jag hade tur, kniven gick in tio centimeter från ljumsken. Det hade kunnat gå fort.
Här skulle Bo Östenius blivit en hjälte då han med risk för eget liv avvärjde ett bråk på skolan. Men icke.
- Dagen efter knivincidenten, när jag ligger på uppvaket på sjukhuset får jag ett telefonsamtal från tillförordnad kommunchefen. Jag var avstängd från mitt jobb. En månad senare blev jag entledigad. Avskedad.
Sin egen advokat
En plågsam tid följde, Vallentuna kommun inledde en process mot rektorn samt utvecklingschefen på skolan. Kommunledningen hävdade att det hade förekommit ekonomiska oegentligheter.
- Jag var fortfarande kvar på sjukhuset när kommunens hängde ut mig på hemsidan med mitt namn. Något som de fick kraftig kritik för senare.
Vallentuna kallade in PWC, en av de större revisionsfirmorna i landet, samt tog in advokater.
- Jag anlitade också en avokat, han varnade mig, det kunde bli dyrt. Men jag ville ha upprättelse. Jag visste ju att jag inte gjort fel. ”Visst” sa advokaten, ”men kan du bevisa det?”
När det var dags för tingsrättsförhandlingar hade Bo Östenius ur egen ficka – då han inte varit fackligt ansluten – lagt 250 000 kronor i advokatkostnader.
Fem rättegångsdagar
- När det väl blev dags för tingsrättsförhandlingarna hade jag inte råd att ha kvar advokaten, jag fick företräda mig själv.
Under fem rättegångsdagar blev han synad i sömmarna, av de toppadvokater – enligt Östenius – som Vallentuna anlitade.
- Det finns mycket att säga om detta, om kommunens agerande. Men de hade gjort fel. Avskedandet var gjort på fel grunder, jag skulle återanställas med retroaktiv lön.
Men Bo kunde inte andas ut, Vallentuna kommun överklagade till Arbetsdomstolen.
- Allt gjordes om, med bandade intervjuer från tingsrätten.
Inte heller i denna instans fick kommunen rätt. Slutnotan för Vallentuna landade på drygt tio miljoner kronor.
Starkare idag?
Går man stärkt ur en process där man, genom att företräda sig själv, vunnit över en motpart? Nej, han skakar på huvudet. Bo Östenius hade gärna haft allt ogjort. Han går förvisso rak i ryggen men kommunens agerande, alla utspel, drevet i media, har satt sina spår. Det var många ”vänner” som slutade att höra av sig till honom under processen.
- Säg så här, min fru har haft svårt att glömma men jag kan gå vidare.
Du fick aldrig bli hjälte efter knivincidenten?
- Nej, så kan man säga. I båda rättsinstanserna fick kommunen också stark kritik för att de visat grov hänsynslöshet.
- På kvällen, samma dag som knivöverfallet, kallade ordföranden in till extrainkallat utskottsmöte. Jag hade varit frispråkig när det gällde resurserna till skolan, den politiska ledningen ogillade det. De hade processen uppenbarligen på gång och ordföranden ville skynda sig innan jag pekades ut som ”hjälte”.
- Som sagt, det finns mycket att säga, men jag fick min upprättelse efter två år och tre månader. Det är det viktigaste.
Hur gick det för nämndordföranden? Enligt henne hade hon tänkt på ”kommunens resurser” och ”agerat i god tro”, vem kunde klandra henne för det? Dåvarande nämndordföranden har gjort karriär och är idag kommunstyrelsens ordförande. Pojken som knivhögg Bo dömdes för grov misshandel, slapp fängelsestraff med hänsyn till åldern.