Lyssna på oss som arbetar i skolan!

Debatt
PUBLICERAD:
Foto: JESSICA GOW / TT
Till berörda chefer och politiker i Mariestads kommun.

Jag vill härmed framförallt vända mig till de ansvariga inom skolan och tala om varför klimatet bland oss skolpersonal inte är den bästa i Mariestads kommun.

Har under en ganska lång tid pratat med personal från olika skolor i kommunen och många upplever tyvärr samma saker. De flesta är pedagoger, elevassistenter, resurser, städ- eller kökspersonal. Många blir utbrända med långtidssjukskrivningar som följd, en del flyttar till annan ort och andra byter arbetsplats. Detta görs dels för att man har för mycket att göra utöver undervisning, dels för att man inte har en bra kommunikation med berörd chef och ofta för att verksamheten är för slimmad. Då syftar jag bland annat på att när någon eller fler av personalen är sjuk, sjukt barn eller är ledig, får oftast de andra dela på bördan. Vikarier finns ja, det är sant. Men många gånger så är de upptagna på annat håll eller ibland helt olämpliga. Det finns jättetrevliga och bra vikarier, men alla håller tyvärr inte måttet. Jag vet att många som jobbar i skolan får göra avkall på sin raster för att de inte hinner med. De ska var rastvakter, matvakter, kanske ringa till en förälder och plåstra om en elev som kanske har ramlat. Efter det ska de själva ha en rast men då är det dags för lektion igen. All personal som jag vet om använder också sin egen mobiltelefon i arbetet, det finns inte en egen arbetstelefon.

I skolan pratas det ofta om likabehandlingsplaner, diskriminering, särbehandling och kränkningar, men detta gäller endast hur vi ska behandla våra elever. Ingen talar om att vi som arbetar i skolan blir utsatta för detta dagligen i vår arbetsmiljö. Chefer som inte inkluderar all personal i arbetslag, föräldramöte och konferenser. Rektorer som inte kan ge stöd och rehabiliteringsåtgärder när personal vänder sig till rektorer och deras chefer, fackförening och sjukvården för detta. Allt detta lämnas oftast utan åtgärd. Elever som kallar oss och varandra vad som helst, för att inte prata om denna ljudnivå som vi befinner oss i varje dag.

Det finns också en policy i kommunen att anställa hockeyspelare från andra kommuner, som rekryteras till Bois, och som då får per automatik ett jobb som elevassistent eller resurs med Kommunals fackförenings goda minne. De går tyvärr före i kön till anställning eller som långtidsvikarie och har många gånger mer i lön än de som arbetat många år.

Ja, det finns mycket mer att orda om, men jag hoppas att de ansvariga får sig en tankeställare och att de som kommer efter mig får det lite bättre för nu är mitt arbetsliv över. Jag har haft härliga medarbetare under åren men där några sorgligt nog slutat på grund av de orsaker jag skrivit om. Vill avsluta denna artikel med att låta några röster från skolans värld göra sig hörda:

Har ofta som assistent gått in som lärarvikarie. Har då fått klara mig själv, trots att vi annars är två.

Får nästan alltid planera arbetet för min/ mina elever som assistent fast det är pedagogen som ska göra detta.

Ingen insyn i verksamheten säger en pedagog. Informationen har spridits genom djungeltelegrafen.

Mail har inte besvarats eller tar onormalt lång tid på sig.

Kallelser till viktiga möten har missats eller tappats bort.

Att värna och ta till vara sin personal är inte så viktigt.

Anmälan till kommunen om särbehandling av anställd lämnades utan åtgärd.

Varje år ska det sparas på resurser och extrahjälp. Jag kommer inte ihåg när budgeten låg på plus.

Kommer inte upp till medellön trots 24 år i kommunen.

Kommunen framhåller också att de inte ”plockar” bort personal men jag är en av dem som inte ersätts när jag nu går i pension

Liselott Rydervall - Lantz

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.