Vargen är inte något stort problem för glesbygden

Insändare
PUBLICERAD:
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Svar till Björn Fredriksson i MT 6/11.

I Mariestads-Tidningen 6/11 försöker Björn Fredriksson ge en bild av att vargen skulle vara ett stort problem för människor i glesbygd. Vi håller inte med om det. I Värmland t ex finns nu ca 20 vargrevir, och de täcker både glesbygd och annan landsbygd. Varje år sker angrepp på hundar eller får i något eller några av reviren. Men i de flesta revir gör vargarna inte sådan skada. De flesta människor, både på landsbygden och i städerna, tycker att vargen hör hemma i vår natur och ska få finnas.

I en artikel 4/11 förklarade två av oss att det intervall 170-270, som riksdagen angav 2013, inte gällde hur många vargarna skulle vara, utan det gällde var referensvärdet (miniminivån) för antalet vargar skulle ligga. Björn Fredriksson vill tydligen inte tro på detta. Vi hänvisar därför till den proposition som riksdagen beslutade om. Det är proposition 2012/13:191. Referensvärdets innebörd förklaras på sid 31 och intervallets innebörd på sid 34.

Björn Fredriksson lyfter också fram väldigt låga siffror på vad som skulle vara en livskraftig vargpopulation. Den analys som Fredriksson hänvisar till gjordes för att den dåvarande regeringen hade beställt en ”demografisk” analys. Därför utelämnades genetiska faktorer, som effekter av fortsatt inavel, från analysen. Analysens huvudförfattare har förklarat att det är ”misuse of science” (missbruk av vetenskap) att använda den som stöd för att hålla nere vargstammen. Detta är en av orsakerna till att regeringen 2015 lät Naturvårdsverket och forskarna ta fram nytt och bättre underlag.

Torbjörn Nilsson (MP), Ulvsby (i Forshaga-reviret)

Rebecka Le Moine (MP), Linköping

Mats Karlsson (MP), Karleby

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.