• idag
    26 maj
    18°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    27 maj
    18°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    28 maj
    16°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    29 maj
    17°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    30 maj
    18°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Politik har blivit en avtalsrörelse

Ledare
PUBLICERAD:
Foto: Erik Mårtensson/TT
Alla toppolitiker lämnar ett avtryck i det politiska livet, även om det inte alltid står klart vad det är när de lämnar sin post. En blick tillbaka på 2010-talet ger oss att Fredrik Reinfeldts främsta var Alliansen. Mona Sahlins var beröringsskräcken för Sverigedemokraterna. Håkan Juholts sådde det frö som blev debatten om vinster i välfärden.

Det som ser ut att bli sittande statsministern Stefan Löfvens arv är själva förhållningssättet till politik. Det är den facklige förhandlarens.

När Stefan Löfven nyligen höll sitt jultal i Visby tog han upp vad som krävs för att ett politiskt samarbete ska fungera. Det är ”att man sätter sig ner vid bordet med övertygelsen om att det är för Sveriges bästa.” Att sätta sig ner vid runt ett förhandlingsbord är något Löfven är erkänt skicklig på. Det har bevisats gång efter annan, både under hans tid i facket och i partipolitiken.

Decemberöverenskommelsen har gått till eftervärlden som Reinfeldts skapelse. Men det krävs trots allt två för att slänga sig ut i en vals. Löfven visste nog vad han träffade överenskommelse om 2014, kanske anade han hur det skulle tas emot bland moderata gräsrötterna på behörigt avstånd från partipiskan.

Förhandlingarna skedde under hård press. Löfven hotade med att utlysa extra val. Situationen påminner om en avtalsförhandling, mellan arbetsgivare och fack. Där kan fackets förhandlare hota med strejk om inget avtal sluts. Ofta gör det att ett avtal skrivs på. Sedan är dags för nya avtalsförhandlingar om några år igen.

Under Löfvens tid har politikens stora drag och stödet för den i riksdagen främst förhandlats efter valdagen, inte före. Januariöverenskommelsen i början av år 2019 är det andra exemplet på det. Den lyckades Löfven sluta genom att återigen maximalt utnyttja beröringsskräcken för SD och ett svävande hot om extra val. Han fick Centerpartiet och Liberalerna att byta sida under tron om att det skulle genomföras stora reformer. Men en betydande del verkar nu begravas i utredningar. Och de största reformerna – likt den av Arbetsförmedlingen – kan stoppas eller bromsas i riksdagen, efter att Vänsterpartiet verkar ha hittat samarbetsformen med resten av oppositionen.

Att Löfven har en bakgrund i fackföreningarna har märkts tydligt även på andra sätt. Den svenska modellen har gjorts till S mantra. Och i det misslyckade projektet Global deal, som lanserades 2016, skulle Löfven förbättra dialogen mellan arbetsmarknadens parter runt om i världen.

Men kanske är det så enkelt som att Stefan Löfvens förhandlingserfarenhet är det mest matnyttiga i hans kappsäck. Det gör att han söker förhandlingar. Och det formar i sin tur svensk politik, som handlar alltmer om att sätta sig runt bordet än om visionerna för landet. Det här kan förklara varför politiken upplevs handlingsförlamad i en tid av oro. Enligt statsminister Löfven är ju avtalet för mandatperioden redan förhandlat – den som vill revidera något får ta det på nästa avtalsförhandling. Om några år. Allt enligt den svenska modellen.

Edvard Hollertz

Så här jobbar MT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.