Bygg inte bort åkermarken

Ledare
PUBLICERAD:
Foto: Stian Lysberg Solum

I Sverige försämras successivt möjligheterna att odla mat. När städerna växer slukas några av världens bästa åkerjordar. Under senare år har omkring 600 hektar åkermark årligen bebyggts. En utveckling som Jordbruksverket på goda grunder ser som problematisk (ATL 18/1).

Att det är de finaste jordarna som försvinner i många stadsbyggnadsprojekt har en historisk förklaring. Städerna har ofta grundlagts i områden där det har gått att föda befolkningen. De väl hundra vita kyrktorn som håller vakt på Östgöta-, Västgöta- och Uppsalaslätten är påminnelser om var befolkningen har kunnat leva gott. Jordarna i Skåne, på Värmlandsnäs och Gotland har varit en bra mylla för civilisation.

Men i dag värderas inte alltid åkermark främst för förmågan att bära skördar, utan hus. Visserligen säger miljöbalken att brukningsvärd jordbruksmark bara får tas i anspråk för bebyggelse om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen, och behovet inte kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Men tittar vi på i vilken takt som god jord bebyggs verkar det som att lagstiftningen inte har särskilt stor effekt. Systemet framstår snarare som riggat till åkermarkens nackdel.

När nya stadsnära villamattor ska rullas ut finns ofta ett antal olika områden att välja mellan. Dessa är skogs-, betes- och åkermark. Vid exploatering skyddas ofta de trädbärande markerna. Där finns kulturlämningar. Förr byggde ju inte människor på mark där det gick att odla mat. Dessutom kan tätortsnära skogsområden klassas som viktiga för friluftslivet, då de brukar vara populära motionsstråk. Vidare finns en större artrikedom på gamla betes- och skogsmarker. Åkrarna är däremot platta och lätta att exploatera.

Det finns flera aktuella exempel på att fin åkermark riskerar att fördärvas när städerna växer. Ett som sticker ut, på grund av sin storlek, är Norrköpings kommuns planer på att bygga logistikcentrum på hundratals hektar av förnämliga jordar. Ett annat finns i Uppsala, där kommunen kastar lystna blickar på Sveriges lantbruksuniversitets åkrar på anrika Ultuna kungsgård. Bebyggs lantbruksuniversitetets goda jordar – som används för livsmedelsforskning – blir det ett uttryck för att dagens lagstiftning inte kan skydda marken som ger oss mat.

Hade vi levt i en värld med mat i överflöd hade det kanske inte varit lika allvarligt att vi aktivt fördärvar åkerjord. Men där är vi inte. I stället pågår globalt en strid om den odlingsbara marken, som ska föda en växande befolkning. Sedan millennieskiftet har över 49 miljoner hektar jordbruksmark bytt ägare i storskaliga affärer, enligt Land Matrix som övervakar jordförvärv. Allt för ofta handlar det om rent markrofferi som slutar i blodbad.

Att bygga på åkermark är inte en bra grund för hållbar stadsbyggnad. Jordarna som ger oss mat bör skyddas i högre utsträckning än i dag. Vi bör vårda jorden vi ärvde.

Edvard Hollertz

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.