Säkra ägandet av statens hus

Ledare
PUBLICERAD:
Foto: Åserud, Lise

Polishus, domstolsbyggnader och anstalter är statliga verksamheter som för många blivit synonyma med sina lokaler. Men vad händer om fastighetsägaren har andra planer? Att myndigheter inte äger fastigheterna där de bedriver sin verksamhet kan skapa absurda situationer. Ett målande exempel är fastighetsägaren Obos beslut för en tid sedan att inte förlänga Kriminalvårdens hyreskontrakt på Kolmårdsanstalten utanför Norrköping efter 2022, för att ge plats för bostäder.

Det står naturligtvis en privat ägare fritt att bestämma över sin egendom, men fallet illustrerar problemen med att statens trygghets- och säkerhetsuppgifter ofta bedrivs i privata fastigheter. Då minskar kontrollen över den egna verksamheten.

Om anstalten hade ägts av Kriminalvården skulle problemet sannolikt aldrig ha uppstått, eftersom beslutsmakten hade legat hos myndigheten. Som det nu är får den svårare att utföra samhällsuppdraget att internera dömda brottslingar.

Just samhällsuppdraget är den springande punkten för statliga myndigheter. Att såväl Skogsstyrelsens avdelning i Borås, Centrala studiestödsnämnden i Visby som Skatteverkets kontor i Karlstad huserar i privatägda lokaler är inte ett problem i sig. Vanlig kontorsverksamhet har inga särskilda behov och är relativt enkel att flytta. Trygghets- och säkerhetsuppgifter däremot, så som fängelser och domstolar, kräver specialanpassade lokaler och långsiktig stabilitet.

Att privata fastigheter används för trygghets- och säkerhetsuppdrag är inget isolerat fenomen. I exempelvis Kalmar ägs både polishuset och tingsrätten av privata företag. Även om ägaren är seriös är detta inte mycket värt om fastigheten säljs vidare. Som hyresgäst saknar myndigheten inflytande över köpet, vilket kan medföra större problem än uppsägning.

Ryska intresseföretag förvärvar strategiska fastigheter i Sveriges närområde, vilket till exempel visade sig 2018 när finska myndigheter slog till mot ryskkontrollerade fastigheter i Åbolands skärgård. Totalförsvarets forskningsinstitut har uppmärksammat (29/11) att även Kina köper upp svenska företag i hög takt. Med tanke på de senaste veckornas diplomatiska påtryckningar finns det skäl att vara orolig. Vad händer om domstolsbyggnader, polishus och fängelser köps upp av främmande makt?

Ett av de främsta skälen till att statligt ägande i dag undviks är ekonomisk effektivitet. Eftersom myndigheterna ändå måste täcka driftskostnaderna genom hyran är det dock inte uppenbart billigare. Kolmårdsanstalten visar dessutom att det kan bli dyrt. För att ersätta platserna som försvinner måste nya byggas. Även om andra anstalter troligen hade byggts ut ändå, på grund av rådande platsbrist, skulle det ha varit mer effektivt om Kriminalvården både kunde behålla befintliga anstalter och bygga nya.

Statlig verksamhet som upprätthåller trygghet och säkerhet ska drivas i statliga byggnader. Det är stabilare, säkrare och billigare.

Daniel Åkerman

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.