Hoppa till huvudinnehållet

Självförsörjare odlar till fler

Publicerad:
Valeri Schöll och Vasilika Schnitzer har skapat sig en ätbar oas nära sjön Viken. Foto: Charlotte Ferneman

En cykelsemester tog Vasilika Schnitzer och Valeri Schöll till Norden. Nu äger de en liten gård vid sjön Viken.

En bok väckte deras intresse för odling. Nu är de självförsörjande på grönsaker – och prövar sina vingar med en egen verksamhet.

Ursprungligen kommer Vasilika Schnitzer och Valeri Schöll från Kirgizistan respektive Kazakstan. De bodde i Tyskland några år men behöll det ryska köket. Valeri utbildade sig till kock och lärde sig mer om tysk matkultur.

– Vi kunde ingenting om odling fram tills att vi började läsa en bok om självförsörjning, säger Vasilika.

Odlingen är i full gång på många platser på gården.
Odlingen är i full gång på många platser på gården. Foto: Charlotte Ferneman

För elva år sedan bestämde sig paret för att göra en cykelresa till Norden.

– Vi sa upp våra jobb och vår lägenhet, berättar Vasilika.

Via Rügen tog de sig till Trelleborg och sedan upp genom Sverige till Norge. Deras utflykt tog fem månader. Någonstans på vägen blev de kära i landet.

– Vi började leta efter ställen, först i både Värmland och Dalarna. Men sedan hittade vi det här, säger Valeri och fortsätter:

– Det var precis det vi ville ha. Ett eget litet ställe, lite isolerat men ändå nära till en ort som Töreboda.

Ordning och reda, även bland redskapen.
Ordning och reda, även bland redskapen. Foto: Charlotte Ferneman

Trädgård som växer

Nu har lilla gården i Bussahagen nära sjön Viken varit deras i snart sex år. De trivs bra här.

– Vi har väldigt bra grannar också som hjälper till när det behövs, säger Valeri.

Tidigare var torpet ett sommarställe, Vasilika och Valeri var de enda spekulanterna som ville bo där permanent. Första grönsakslandet anlade de vid ena kortsidan av huset.

– Här hade vi en labyrint med många olika högbäddar. Det var väldigt fint men opraktiskt, nu när vi tänker odla mer än för bara egen del, säger Valeri.

De började med en liten trädgård. Paret la mer och mer tid på den. Nu har duon varit självförsörjande på grönsaker i två år.

– Vi började handla lokalt och provade sedan att odla själv. Det var en naturlig utveckling och en förbättring av våra liv, säger Vasilika.

– Närproducerad och framför allt egenodlad mat smakar och känns bättre.

Längtan efter färska tomater är stor hos paret, det har de inte ätit sedan den sista fanns i trädgården förra året. För att ha grönsaker året om krävs det planering och kunskap om konservering. Viktigast och mest omtyckta hos Vasilika och Valeri är kål, tomater, zucchini och bönor. De sistnämnda ger bra proteiner och går att frysa. Även vilda växter hamnar på bordet.

– Vi äter grönsaker efter säsong, lägger in, fryser och gör dem hållbara genom olika metoder såsom mjölksyrning.

Lök under en plats av majs som bryter ner sig själv efter en säsong.
Lök under en plats av majs som bryter ner sig själv efter en säsong. Foto: Charlotte Ferneman

Planering är a och o

Vasilika jobbar heltid som översättare och lägger all fritid på trädgården. Valeri testar i år att lägga all sin tid på odlingen och Bussahagen Grönsaker, som den heter på Facebook.

– När vi var med på rekoringen i Töreboda sålde vi lite plantor. Framöver hoppas vi kunna erbjuda mer. Vi odlar mer än vad vi behöver och tänker sälja det som blir över. Folk verkar uppskatta det, säger Valeri.

Den största förändringen med tanke på starten av en verksamhet, är planeringen.

– Nu har vi samma mått på alla bäddar. Då blir det enklare att skära överdrag och fiberdukar, vi kan byta mellan bäddarna, säger Valeri.

– I år handlar det mycket om att skriva upp och samla data, och lära sig av det till nästa år, tillägger Vasilika.

Paret vill se om det funkar att leva av och försörja sig på sin trädgård.

I köket finns det en växtplan som dagligen uppdateras.
I köket finns det en växtplan som dagligen uppdateras. Foto: Charlotte Ferneman

Läser på

De använder olika metoder, med upphöjda bäddar och täckodling. Just nu testar de en plast som är majsbaserad och bryts ner efter en säsong.

– Vi läser mycket om odling, tittar på Youtube och är med i nätverk. Men de bästa tipsen får vi från de som odlar här i närheten, säger Vasilika.

Paret har sått spenat, dels tillför den näring till jorden, dels går den att äta.

– När det som blir över blommar blir det gödsel. Till hösten tänker vi så bönor här, säger Valeri.

På en gammal bild som följde med huset, som byggdes 1951, såg de att det fanns ett trädgårdsland precis på samma ställe som ett av deras ligger.

– Vi försöker ligga ett steg före hela tiden. Vi förgror så mycket som möjligt, så att vi efter första skörden kan plantera nytt och inte behöver börja om på ruta ett.

En gammal bild från hur huset såg ut förr.
En gammal bild från hur huset såg ut förr. Foto: Privat

Återbruk är viktigt; en gammal pallkrage samt tidigare takläkter utgör bädden som pumpan framför solcellerna vilar i.

– I två år har vi varit självförsörjande av el under sommaren. På vintern köper vi tillbaka överproduktionen, så vi går plus minus noll, säger Valeri.

Allt arbete på gården görs för hand, det är för litet för maskiner. Vasilika och Valeri brinner för det dm gör.

– Nu, när det fortfarande blir rätt kallt på nätterna, tar vi in alla gurk- och tomatplantor från växthuset varje kväll.

Som lön för mödan ser de en utveckling varje dag. De hoppas att deras föräldrar kan komma och hälsa på till sommaren såsom de gjort tidigare år.

– De kommer hit på "semester" och hjälper oss när det är som mest arbete, utan deras hjälp går det inte.

Artikeltaggar

Hus och hemOdlingTörebodaTrädgård

Så här jobbar Mariestads-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.