Förintelseöverlevaren Max Safir har gjort intryck på hundratals ungdomar under sina fyra besök på Centralskolan i Töreboda. I förra veckan avled han vid 94 års ålder.
Dåvarande rektor Fredrik Lindström minns en imponerande personlighet och god vän.
Sista gången Max Safir besökte Centralskolan var i maj förra året. Då var han märkt av ålder och sjukdom, men ville ändå komma till Töreboda.
– Han hade besökt skolor över hela landet men tyckte att det var något speciellt med att komma hit. Han sa att han fick fler frågor här än på några andra platser, säger Fredrik Lindström.
Det var dåvarande rektorn som arrangerade att en av Sveriges sista förintelseöverlevare kom till Centralskolan och berättade om sina minnen för eleverna i avgångsklasserna. Första besöket var 2014, och det skulle komma att bli ytterligare tre. Vid två tillfällen pratade Max Safir också för allmänheten.
– Han framträdde i församlingshemmet och sessionssalen på kommunhuset. Det väckte stort gensvar, och många köpte hans bok, berättar Fredrik Lindström.
Obefogad oro
– Jag var lite nervös första gången han kom. Han var gammal och skröplig redan då och pratade inte klockren svenska, och jag var orolig för att en del elever kanske inte skulle orka lyssna på honom.
Men den oron var obefogad. Eleverna satt som tända ljus, visade det sig. En av de som tog intryck av mötet är Albin Dahlstam:
– Det är något jag kommer att minnas för livet. Att möta Max Safir gjorde att förintelsen blev verklig för mig och inte bara var en berättelse, säger han.
Max Safir berättade hur han som 13-åring hämtades av tyska SS-män i sitt hem i Polen och fördes till ett arbetsläger tillsammans med en bror och många andra judiska pojkar. Efter sex år i olika koncentrations- och förintelseläger som Auschwitz-Birkenau och Mathausen, befriades han av amerikanska soldater i maj 1945. Då hade han förlorat hela sin familj och vägde bara 24 kilo.
Till Sverige kom han på 1950-talet, där han så småningom började resa runt och föreläsa om sina upplevelser. 2012 skrev han boken Bäste herrn, låt mig få leva. Det var de orden han yttrade - troligen räddade de hans liv - när en SS-officer hotade att skjuta honom för att ha försökt stjäla potatis.
Genom besöken i Töreboda blev Max Safir och Fredrik Lindström goda vänner.
– Av alla de drygt 400 elever på skolan som fick möjlighet att lyssna på honom under årens lopp har jag aldrig sett någon form för negativ eller respektlös reaktion. Själv är jag också mycket tacksam att jag fick möta honom, säger Fredrik Lindström.