• idag
    3 aug
    21°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    4 aug
    21°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    5 aug
    19°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    6 aug
    22°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    7 aug
    26°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm

Hela landets kyrka – inte bara städernas

Ledare
PUBLICERAD:
Foto: Johan Nilsson/TT

Svenska kyrkan ska se över stiftsindelningen. De 13 stiftens framtid ligger i vågskålen.

Precis som inom det offentliga verkar det i Svenska kyrkan finnas en centraliseringsiver. Större enheter anses trygga framtiden. Det ligger därför i farans riktning att stiften med tiden snarare riskerar att bli färre, inte fler. Mindre stift anses sårbara, som Karlstad, Visby och Skara. Och större enheter, likt Linköping och Växjö, lär mer ses som modellen för framtiden.

Centraliseringens lovsång känns igen från nära nog alla delar av samhället. I sin kärna handlar det om att utnyttja stordriftsfördelar. När det går dåligt för ett antal kommuner är dagens politiska ryggmärgsreflex att föreslå sammanslagningar.

Samtidigt riskerar centraliseringar att komma med en rad nackdelar. Svagare lokal förankring och längre avstånd mellan beslutsfattare och dem som påverkas av besluten kan komma som en direkt följd.

Samma sak är det med Svenska kyrkan, som har gjort en liknande resa som andra delar av samhällskroppen. Verksamheten har centraliserats, vilket märks runt om i landet.

Många av dagens tätorter är uppbyggda kring kyrkans fysiska närvaro. Det i mäklarannonser allt mer omhuldade begreppet kyrkby var för inte allt för länge sedan en realitet. Mindre orter dominerades av kyrkobyggnaden och prästgården. Utöver det fanns ofta församlingshem och bostäder för komminister, kantor och prästgårdsarrendator. Dessa byggnader finns såklart kvar i dag, men väldigt sällan i Svenska kyrkans regi. Och kyrkporten är ofta stängd och låst.

Precis som inom många delar av samhället bör den tunga centrala styrningen i Svenska kyrkan bort. Läser vi Apostlagärningen började visserligen kyrkan som ett stadsfenomen. Men med tiden byggdes kyrkor på landsbygderna, där människor bodde.

I dag har dock människor blivit allt mer rörliga. En del flyttar till storstäderna. Men än fler söker sig till ledande regionstäder, likt Norrköping, Jönköping och Borås. Det är också vanligt att många bor utanför städerna och pendlar in. Personer som har flyttat mer långväga behåller ofta, om de kan, en koppling till platsen där de känner sig rotade. Och ofta kan det vara en familjegrav som är den starkaste länken.

Ska Svenska kyrkan se över något – och inte bara följa tidsanda med centralisering utan bryta ny mark – vore det att låta medlemmarna välja i vilken församling de vill vara medlemmar. Det gör att den som flyttar till en annan ort kan fortsätta att stödja den församling som känns hemma. Landsbygdsförsamlingar med många underhållskrävande kyrkobyggnader ges en möjlighet att vara kyrka även för dem som har flyttat men ändå känner platsen som den självklara att hålla dop, vigslar och begravningar. Det är samtidigt förståeligt att Svenska kyrkan har velat prioritera vardagens gudstjänster. Men i ett läge där kyrkan fortsätter att tappa medlemmar blir det allt mer angeläget att beakta den koppling som enskilda känner till vissa församlingar. Därigenom kan länkarna säkras till fädernas kyrka.

Edvard Hollertz

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.