Hoppa till huvudinnehållet

Bok blev starten för museet

Publicerad:
Bengt Magnusson och Elvi Widén är två av eldsjälarna på Hamnmagasinet i Lyrestad, de vet hur tvättmaskinerna från förr användes.
Bengt Magnusson och Elvi Widén är två av eldsjälarna på Hamnmagasinet i Lyrestad, de vet hur tvättmaskinerna från förr användes. Foto: Michael Gustafsson

När Lyrestad 1974 fick bli del av Mariestads kommun skrev ett gäng entusiaster en bok om byn. De tyckte att det behövdes en hembygdsförening för att bevara det som varit. Nästa steg blev att skapa ett hembygdsmuseum.

Kort sagt är boken "Lyrestads kommun och församling" från 1974 grunden till det som i dag finns på Hamnmagasinet vid Göta kanal.

– Personerna som skrev boken tyckte att det behövdes en hembygdsförening, berättar Elvi Widén som är en del av föreningen.

Den då nyvalda styrelsen, som bestod av samma personer som skrivit boken, hyrde in sig på "det tionde magasinet" i Lyrestad.

– Det kallades så för att prästen hade det och han fick en tiondel av böndernas potatis och säd, förklarar Barbro Wanberg.

Skolfoton, konformationsbilder och kort på hur det var förr finns det gott om.
Skolfoton, konformationsbilder och kort på hur det var förr finns det gott om. Foto: Michael Gustafsson

I magasinet gjordes en liten samlingslokal i ordning och så började föreningens medlemmar se sig om efter föremål som kunde representera deras hembygd.

– De fick snabbt ihop grejer som fyllde tre våningar, berättar Elvi.

En dam vid namn Ida Karlsson ägde lokalen som i dag heter Hamnmagasinet. Då var det ett gammalt godsmagasin till båtar.

– Hon skulle ge bort det eller så skulle det rivas, det var i rätt dåligt skick, berättar Barbro och fortsätter:

– Det var 1976. Då var hembygdsföreningen tveksam till hur de skulle göra, men med facit i hand är vi väldigt glada över att de tog det.

Många skickliga hantverkare var med i föreningen och 1985 var byggnaden renoverad och föremålen kunde flyttas över från det tionde magasinet. För 18 år sedan byggdes den ut till nuvarande storlek.

Hamnmagasinet i Lyrestad är beläget nära Göta kanal.
Hamnmagasinet i Lyrestad är beläget nära Göta kanal. Foto: Michael Gustafsson

Telefonens historia

De som på 1980-talet gjorde i ordning utställningen skapade små rum. På nedervåningen huserar Kalle Wallenbergs privata telefonsamling.

– Hans dotter är nu aktiv i föreningen, säger Elvi.

Snabbt tillägger hon att några av telefonapparaterna har tillkommit på senare tid, till exempel mobiltelefonerna av nyare modell.

– Här är det aldrig svårt att få igång ett samtal, säger Barbro.

När damerna jobbar i intilliggande kaféet brukar de höra "Åh, en sådan hade mormor" och " Vad mycket vi tjuvlyssnade förr".

Gardinerna i rummet är specialvävda och har Televerkets emblem på sig.

– En dam som besökte oss berättade att hon hade gjort gardiner till Televerket, snart fick vi sådana från henne, säger Bengt Magnusson.

Intill finns en butiksdel.

– Lyrestads första affär var faktiskt belägen just här, berättar Barbro.

Ett rum under förändring, här ska det samlas saker från 1950 -1970-talet.
Ett rum under förändring, här ska det samlas saker från 1950 -1970-talet. Foto: Michael Gustafsson

Går med tiden

Det tredje rummet på bottenvåningen huserade fram till i år en utställning om skollärarinnan från 1940-talet. Men hon var inte omtyckt bland eleverna.

– Det finns en gubbe som sa att han aldrig skulle gå in i det rummet för att lärarinnan var så sträng, säger Elvi.

Bengt, som hade henne i skolan 1958, håller med.

– Usch, hon var så hemsk

Rummet görs nu om med saker från 1950 -1970-talet. Sittmöblerna kommer från Säter, bordet skänktes av en numera framliden medlem i hembygdsföreningen: "Detta bord köptes på Tiberg-Jettes Möbler i Hova den 25.4.1955 för en summa av 57 kronor. Maj-Lis Spångberg"

– Just nu söker vi grejer såsom tavlor och prydnadssaker från den tiden, säger Barbro och fortsätter:

– Folk tror att det bara finns jättegamla saker på ett hembygdsmuseum men det stämmer inte. Föremålen ska spegla vår hembygd, hur den är och hur den var.

En vävstol i köket, så var det ofta förr, man utnyttjade värmen.
En vävstol i köket, så var det ofta förr, man utnyttjade värmen. Foto: Michael Gustafsson

Föremål och människoöden

Längst upp i Hamnmagasinet har Lyrestads forna klädaffär, Runes hörna, bevarats.

– Vi har fått många grejer av han som ägde affären på 1970-talet, berättar Bengt som även köpt till en del kläder på loppisar.

Mannen som ägde affären hade även Norrqvarns loge och ordnade Miss Norrqvarn-tävling. Affischer från 1967 finns bevarade.

– Förra sommaren kom det en kvinna och sa "Det trodde jag aldrig att jag skulle hamna på museum." Då var hon en av dem som var med i tävlingen, säger Elvi.

Likt de andra i föreningen är hon imponerad över att alla tunga jordbruksredskap är placerade på det högst belägna våningsplanet.

– Det var säkert för att testa gubbarna, och så finns det nog mest plats här, säger Elvi.

Särskilt i ögonfallande är Frans Klingbergs evighetsmaskin. Uppfinnaren är från trakten kring Lyrestad. Även läskedrycksmaskinen från Näset i Sjötorp finns bevarad. Fram till 1940 då det blev sockerbrist på grund av världskriget var den i bruk.

– Här kan man lära sig hur det jobbades på ett mejeri, om hur man tillverkar ost, mjölk och grädde, säger Barbro.

Ivar Klasson, traktens Emil i Lönneberga, gjorde denna modell när han var i sin ungdom.
Ivar Klasson, traktens Emil i Lönneberga, gjorde denna modell när han var i sin ungdom. Foto: Michael Gustafsson

Barn på besök

På mellanvåningen finns skola, kök och tvättstuga bevarade.

– En vävstol står i köket, så var det ofta förr, man utnyttjade värmen, berättar Elvi och förklarar att de alltid försöker placera in nya föremål så passande som möjligt i den befintliga utställningen.

En favorit nu är nog Ivar Klasson, traktens Emil i Lönneberga, som mellan 1959 och 1985 täljde otaliga gubbar.

– Han bodde i Sjötorp och det han gjorde var att tälja och att koka fläsk, säger Elvi som jobbade i hemtjänsten hos honom förr.

Vid vedspisen ligger vedklampar. De tas fram när barn är på besök.

– Vi har nog inte riktigt förstått hur svårt det är att få barnen att förstå hur vi gjorde förr, säger Barbro.

Artikeltaggar

Dåtid i nutidGöta kanalLyrestadMuseumNyheterSommar

Så här jobbar Mariestads-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.