– Trädgården har varit vår räddning denna sommar! Tack vare den har vi inte varit sysslolösa, säger Iris Levahn
Hon och maken Bo har trots hemmakarantän haft fullt upp. Förståelig när man ser allt som växer hos dem.
Bo är född i östra Blekinge. Hans far hade en gård där men då det var så torrt gick snart flytten. Först till Småland och därefter till Västergötland.
– 1956 kom vi till Hova, sedan dess har jag varit kvar här, säger Bo.
Gården Ingelstorp har sedan dess varit familjen Levahns residens. När första generationen lämnade jordbruket 1967 tog nästa över, alltså Bo och hans fru Iris.
– Jag är från Närke från början och har växt upp med trädgårdsintresserade föräldrar, säger hon.
Numer är det Bo och Iris son Anders och hans fru Carina som har gården.
– Och generationen därefter är också på gång. Vårt barnbarn tog just studenten från Sötåsens naturbruksskola, berättar Iris stolt.
Frukt och grönt
När hon och maken bodde på Ingelstorp hade de inte så mycket tid för trädgården som nu. Men när de 1991 köpte sitt hus i utkanten av Hova öppnade sig möjligheten till mer.
– Jag hade sedan innan en eternellodling med självplock. Den tog jag med hit, säger Iris.
På tomten fanns det även några fruktträd, blommor och bär, vissa av dem är kvar än i dag.
– De som hade det innan oss sålde potatis, det har vi fortsatt med. Det är så bra jord här, vi bor i en sandlåda, säger Bo.
Han visar glatt upp det som nästan från inflyttning blev hans experiment, vindruvor.
– De vi inte äter direkt pressas och blir till juice, förklarar han nöjt och bjuder på provsmak nyss hämtade i växthuset.
Utanför ingången står fruktpressen redo.
– Det är så mycket rönnbärsmal i år. Det blir det när det är så regnigt och kallt tidigt på våren. Då blir äpplena och päronen till must, säger Iris.
De äpplen som är fina sparas dock. Bo tipsar gärna om hur man gör:
– Plocka dem direkt i en treliters plastpåse, knyt till så att den är ordentligt sluten och lägg i jordkällare eller liknande. Då krymper de inte och håller sig fina. Vi tog våra sista från fjolårets slut i början på mars.
Delat ansvar
Hos paret Levahn finns en tydlig ansvarsfördelning. Fruktträd och buskar sköter Bo.
– När jag var 15 eller 16 år gick jag en trädskötarkurs i Skövde. Sedan dess har jag ympat träd lite till och från, säger han och visar glatt upp ett träd där det växer fyra olika sorters päron.
– Det svåra är att förvara ympris, alltså den delen från en planta som du ska ympa på ett annat träd, efter att du tagit det mellan jul och nyår. Det får varken torka ut eller börja växa. Jag brukar ta en snöhög, lägga på plast och granris och sedan håller det sig svalt och fuktigt till början på maj då det är dags att ympa.
Iris tar hand om blommor och grönsaker, samt prydnadsträden.
– Kyrkogårdsvaktmästaren brukade göra så fina dekorationer med prydnadsäpplen så jag tog med mig ett sådant från Hova kyrka och fick på så sätt en egen planta, säger hon och tittar upp på det som i dag är ett stort träd.
Men även Bo gillar utmaningar. När han är på handelsträdgård tittar han på de växter som ställts åt sidan.
Design i trädgården
Att Levahns har ett öga för trädgårdsdesign är tydligt.
– Jag bestämmer och Bo gör, svarar Iris på frågan om ansvarsfördelningen vid den punkten.
För några år sedan höll Iris kurser i slyflätning och odlade energiskog. Nu pryder några av det som egentligen är fågelbollar en vägg hon skapat med sly. Deras intresse har uppenbarligen gått i arv då ett av barnbarnen är florist på fritiden.
– När hon var jätteliten gick hon med mig i trädgården. Hon rev inte av blommor utan plockade av dem här och där. Dessutom kunde hon namn på dem väldigt tidigt. Hon sa till mig "Det är klart jag kan vad blommorna heter, det har du lärt mig", berättar Iris.
"Det är en livsstil"
I trädgården finns många olika avdelningar, på så sätt växer sommar- och gula hallon på ett annat ställe än hösthallonen. Men vinbären, de gröna, röda, vita och korsningen mellan dem, trivs på samma område.
– Vi har även tranbär. Det var genom en föreläsning på Trädgårdsföreningen som vi blev inspirerade. Och nu kommer de första bären, säger Iris.
Med en så välfylld trädgård undrar man om paret ens behöver handla några livsmedel?
– Jo, vi köper mejeriprodukter, socker, ättika och mjöl, säger Bo.
Vid sidan av ätbara växer det även varsin lind, kastanj och bok på gräsmattan, samtliga sådda från frön.
– När vår dotter skulle börja studera i Linköping plockade jag och svärmor kastanjer. Vi båda satte dem i växthus men mina dog. När vi hade köpt detta hus frågade svärmor mig om jag ville ha en kastanjplanta från henne, berätta Iris och fortsätter:
– Tyvärr hann hon aldrig se den växa men det är ett fint minne.
Makarna är medvetna om att deras gröna livsverk kräver mycket arbete.
– Om vi skulle flytta kommer nog inte trädgården bli kvar som den är i dag. Men det är inget man kan förvänta sig, säger Iris.
– Det är medfött att vi grejar så mycket. Det är en livsstil, säger Bo.