Går det att intressera matgäster för att äta lunch utomhus så sent som i mitten av oktober? Ja, det går alldeles utmärkt visar det sig, när Lotta och Lennart Albertsson på Rikardsgården i Hallerud dukar fram mustig soppa, hembakt bröd och värmande filtar.
Lotta Albertsson annonserade idén med ett höstlikt sopphäng på Facebook bara några dagar i förväg, med förbehållet att evenemanget var helt och hållet beroende av vädret. Efter en enda dag var lunchen fullbokad.
När soppdagen randas skiner solen över Rikardsgården och fälten som sluttar ner mot Undens klarblå vatten.
Lennart matar eldstad och eldkorgar med ved medan Lotta placerar ut mattor och filtar på sittbänkarna. I köket puttrar soppan, och det har den gjort i snart ett dygn.
– Det här är slow food, det får ta tid. Jag tror på att laga mat från grunden, säger Lotta.
Långväga gäst
Rikardsgårdens Lantbod och fik öppnade i maj i år, på en av gårdarna i Hallerud. I lantboden säljer paret Albertsson egentillverkade, närodlade och närproducerade produkter som bröd, praliner, kaffe och frysta köttprodukter. Efter en hektisk sommar är caféet stängt för säsongen, men den lilla affären är öppen en dag i veckan, och efter behov.
Så småningom börjar de omkring 25 gästerna dyka upp på gårdstunet. De kommer från platser som Undenäs, Sätra och Älgarås; en kommer så långväga ifrån som Götene.
Nere vid eldstaden börjar Lennart servera soppan, som är ett fylligt långkok på allehanda rotfrukter, köttkorv och köttbitar inklusive klimp, från en stor gryta. Gästerna slevar i sig, utspridda i små grupper.
Viktig enkelhet
Några sitter med de sällskap de kom hit med, andra bekantar sig med främlingar. Runt en hög kabeltrumma som fungerar som bord uppstår oväntade samtal mellan fyra obekanta gäster. Politik, coronapandemin och bosnisk kärlekssång är några av samtalsämnena.
Kanske är det soppans förtjänst - det är svårt att låta bi att ta två gånger.
– Jag vill att det ska vara enkelt. Man ska kunna komma hit, äta gott och bara sitta och ha det bra, säger Lotta, när hon hastar förbi med händerna fulla med lingonbullar och jordgubbspaj till kaffet.
Trion runt kabeltrumman instämmer.
– Det är ett jättetrevligt och opretentiöst initiativ det här! Och nästa gång vi ses hälsar vi säkert på varandra, för nu känner vi ju varandra lite, säger en pensionerad rektor till bordsgrannarna.