• idag
    22 jan
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    23 jan
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    24 jan
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    25 jan
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    26 jan
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Stoppa hoten mot lantbrukarnas barn

Ledare
PUBLICERAD:
Foto: Pavel Koubek/TT

Många är uppväxta med Astrid Lindgrens berättelser om livet på bondgården. Som Emil i Lönneberga och Barnen i Bullerbyn. Det är i stort förlorande idyller. Nu sätter militanta djurrättsaktivister skräck i många lantbrukarfamiljer.

Hade Barnen i Bullerbyn skrivits i dag skulle två av de sju barnen i Norrgården, Mellangården och Sörgården ha legat vakna på nätterna och oroat sig för djurrättsaktivister. Barnens föräldrar skulle vara rädda för inbrott i ladugården och för att familjen ska drabbas av mordhot, inte bara på nätet utan även på den egna gården. Bönderna i Bullerbyn skulle troligen också dra sig för att visa upp hur fint deras djur betar landskapet runt byn – eftersom det kan göra att djurrättsaktivisterna får upp ögonen för dem.

I en färsk undersökning från SLU och KTH svarar 16 procent av djurbönderna att de har drabbats av brott utförda av djurrättsaktivister. Vad det kan innebära i praktiken ges exempel på i ett mål som nått Falu tingsrätt. Under ett och halvt års tid utsattes en lantbrukarfamilj för systematisk förföljelse med inbrott och hot.

När mejerikooperativet Arla tidigare i år frågade 2300 mjölkbönder var resultatet nedslående. Sex av tio mjölkbönder mår dåligt på grund av samhällets och aktivisters attityd. Nästan lika många känner sig otrygga på den egna gården – som oftast både är arbetsplats och hem. Så mycket som vart fjärde barn till mjölkbönder har känt sig utsatta på grund av föräldrarnas yrke. Och 14 procent av Arla-bönderna funderar på att sluta på grund av det hårda samhällsklimatet.

En sak som lär göra situationen än svårare för många lantbrukare är att de upplever sig stå ganska ensamma. Den rödgröna regeringen drog exempelvis osedvanligt länge på en utlovad utredning för att se över straffskalorna för hot och trakasserier mot lantbrukare. Och djurrättsaktivisternas filmer från inbrott i djurstallar brukar återkommande nå media.

Allt för ofta får också de som kritiserar Sveriges internationellt sett goda djurhållning stå hyfsat oemotsagda i den offentliga debatten. En orsak till det lär vara att lantbrukare och veterinärer som har en annan åsikt inte vågar uttala sig, eftersom det riskerar att leda till förföljelse från djurrättsaktivister. Det här ger djurrättsaktivisterna en guldsits i den offentliga debatten. De kan både formulera problemet och stå hyfsat oemotsagda. Detta trots att djurhållning och livsmedelsproduktion är legitima verksamheter som riksdagen och samhället som helhet vill gynna. Utan lantbrukets djur i beteshagarna kan inte Sverige klara livsmedelsförsörjningen, miljömålen eller bevara kulturlandskapet.

Militanta djurrättsaktivister är på god väg att lyckas med sitt mål – att stänga ett betydande antal svenska gårdar. För hur många lantbrukare vill att deras barn ska ta över en verksamhet där de riskerar förföljelse och hat? Djurrättsaktivister ger sig på barn av en anledning.

Edvard Hollertz

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.