För sju år sedan samlade hon sitt konstnärsliv i en bok. Nu har åter över 200 sidor fyllts med en kavalkad av hennes måleri.
– Med boken i mina händer insåg jag hur mycket jag hunnit med och vilka härliga människor jag mött, säger Leyla Salm.
En flitig, pompös konstnär som för fyra år sedan bytte Nederländerna mot Lagmansboda utanför Lyrestad. Där har hon galleri i huset. Hennes skapande verkar inte ha några gränser. Den som en gång besökt huset blir tagen av att näst intill alla möbler är målade med hennes unika stil.
– För sju år sedan gav jag ut min första bok som summerade mitt skapande från start till nutid, berättar Leyla.
De 4 000 exemplaren sålde snart slut.
– Folk hörde av sig till mig och undrade om jag inte skulle göra ytterligare en bok.
Hyllning till livet
För två år sedan började hon med urvalet. Resultatet blev 204 sidor med några av alla hennes målningar som blivit till det senaste decenniet.
– Några av mina verk var beställningsjobb, där jag fick fråga ägarna om lov att ta med dem i boken. Andra verk är inte med på grund av att de är väldigt personliga, som till exempel tatueringar. Några målningar hann jag aldrig fotografera innan de hittade en ny ägare.
Sidorna har även fyllts med några dikter och en livsresumé skriven av konstnären.
– Jag har även hyllat mina morföräldrar som även var konstnärer och som har inspirerat mig mycket.
Det märks att konstnären är mäkta stolt över sitt skapande, och särskilt sammanfattningen i boken.
– Att få hålla i boken första gången var så speciellt. Jag ger personer en inblick i mitt privata liv, alla upp- och nergångar. Men jag är stolt över det.
Gemenskap på avstånd
I coronapandemin har Leyla fått många utställningar inställda. Trots gråa, tråkiga och svåra dagar kan hon inte sitta still.
– Om jag inte gör något blir jag deprimerade. Att många är ensamma och nedstämda gör mig orolig.
Själv är hon lika produktiv som vanligt. Håller galleriet öppet för dem som bokar tid i förväg.
– Jag tror att det är väldigt viktigt i denna tid att göra något lite för de människor vi bryr oss om. Mina musikervänner i Nederländerna träffas utanför ålderdomshem där de spelar för de äldre som sitter på säkert avstånd bakom fönstren. Här i Sverige är man inte lika kreativ. Att lämna ett handskrivet kort i grannens brevlåda, kanske med mobilnumret på så att man kan ringa upp, det är ett litet steg på vägen som gör stor skillnad i gemenskapen på avstånd.