Bosse Andersson, med gammal raggarbakgrund, är sinnebilden av en hemmafixare med stora kunskaper inom motorvärlden.
– Vägen till att projekten är färdiga är klart roligast, säger han.
När vi kör upp mot Solbacken i Färed skiner solen. Bosse Andersson, 74, möter upp med frugan Anita. Här lever de i en fin idyll, nära till naturen med allt vad det innebär i livskvalitet.
Skog och natur i alla ära, men det är i garaget som Bosse kanske trivs bäst och under den nuvarande pandemin har verkstad blivit en skön tillflykt.
– När jag drar i gång något kör jag hårt och jag är inte någon perfektionist, utan kan söka alternativa lösningar.
Han har grejat med bilar ända sedan urminnes tider och ägt mängder av fordon.
– Jag har jobbat som bilmekaniker under större delen av mitt liv. I det här garaget höll jag och min bror på att laga bilar och sälja däck. Det gick att hålla till på en sådan här plats på den tiden, säger Bosse och skrattar.
Många ställen
– Vi höll nog på tio-tolv år. Sedan har jag varit runt på en rad ställen och 1960- och 70-talet. Jag prövade på det mesta på olika ställen. Det är bilar och båtar jag har hållit på med.
Det är bilar och båtar jag har hållit på med.
En godbit är den läckra turkosfärgad Chevrolet Stepside från 1950 som han skaffade för elva år sedan. Det var ett avstannat projekt som han köpte av grannen Jörgen.
– Nästan varje granne här i Färed har en amerikanare utanför garaget. Bilintresset är stort.
Bosse blev klar med pickupen på ett och halvt år.
– Jag gjorde i ordning den här snabbt, precis som det brukar vara. Det var mest att lacka och fixa till lite smågrejor. Det är Karl-Gunnar, "KG", nere i stan som gjort lackjobbet.
– Han tog fram den här färgen som är lite speciell.
Bytte motor
Pickupen hade från början en sexcylindrig motor med manuell växellåda. Bosse satte i stället in en Chevrolet 350 V8-motor med automatlåda och fixade till en bra utväxling i bak.
– Jag skar också av ramen och satte dit en Camaro-framvagn och lite andra grejor. Nu går den perfekt och susar fram på vägen i 90-100 km/timmen på 1 800 varv, berättar han.
– Nackdelen är att jag bara får med "kärringa" och hunden, sedan är det fullt. Det kan vara lite tråkigt ibland.
"Chevan" tar han till många bilträffar – och kör alltid dit. Motorträffarna vid Karlsholme, som han faktiskt var med och startade när han jobbar där som vaktmästare på "holmen", har han besökt ofta.
– Det är alltid kul att träffa andra likasinnade och tjöta lite.
Kör till träffarna
Bosses filosofi är att bilar ska användas och inte bara vara till för uppvisning.
– Flaket är gjort med laminatteknik i Töreboda och det har varit förvånansvärt hållbart. Jag har till och med varit ute i snö med pickupen.
Efter ombyggnaden fick han lite problem med besiktningen.
– Till slut fick jag igenom den som en Chevrolet av 1950 årsmodell, men det satt långt inne, berättar Bosse.
Leksak
Han tar ut den Hotrod som han färdigställt under det senaste året. Det är en helt annan typ av fordon och mer en leksak.
Bosse, vilken började med en "krom-Victoria" som gammal kostymklädd raggare, minns hur motorintresset var på 1970-talet.
– Det kunde vara 20-30 bilar som samlades på Kotorget en måndagskväll. Då var det riktigt hett.
Den nytillverkade "Rodden", byggd på en A-fordmodell, tvingades han ett antal gånger ta till Örebro, Trollhättan och Skara för FRO-besiktningar.
– Jag köpte den av en kille uppe i Gävle som byggt bilen men totalkvaddat den till skrot. Anledningen var att det satt en så bra motor i den, en "Cheva 350" med en del hästar.
Killen hade kraschat rejält och skadat sig illa med ett ryggbrott.
– Killen hade kraschat rejält och skadat sig illa med ett ryggbrott. Tydligen körde han av vägen och in i en trumma, vilket gjorde att han flög ur fordonet.
Plockade isär
Bosse Andersson startade upp ett nytt projekt som blev klar i höstas.
– Jag rev isär allt i atomer och plockade ihop den under 2020. Från start till mål tog det ett år. Jag har svårt att jobba långsamt i garaget. Allt behöver inte vara original, förklarar han med ett leende.
– Karossen är i plast och gångjärnen på dörrarna är exempelvis tillslipade från en hundkoja 850. Allt väger runt ett ton och jag har en husvagn som jag kan hänga på dragkroken.
Han tar ut den på vägen, varvar upp motorn och sticker iväg i ett rökmoln. Motorljudet är skönt och kraftfullt.
– Den går rätt bra, säger Bosse och skrattar.
Glädjen går inte att ta miste på.