Tron leder oss rätt i en mörk och orolig tid

Debatt
PUBLICERAD:
Foto: Gorm, Kallestad
Olle Karlsson påminner i sin krönika i Mariestads tidning på Skärtorsdagen om, att det finns starka krafter som vill avkristna vårt land. Han uppmanar oss läsare att inte spara på våra krafter när det gäller att bemöta sekulariseringsivrarna. En verbal moteld behöver tändas. Då är det frestande för en gammal präst att ta Karlsson på orden och vässa pennan.

Jag brukade för konfirmanderna visa en välkänd bild föreställande både en gammal dam och en ung kvinna. De flesta kunde se antingen den ena eller den andra och en häftig diskussion kunde uppstå. Plötsligt kunde flera se också den andra kvinnan och några kunde se båda. Så är det ofta också när vi diskuterar andlighet. Många anar att det finns en Gud som har skapat världen och tänt livslågan. För andra är det omöjligt att se en Gud och man kallar sig för ateister.

Jag tror jag kan leva mig in i hur ateisten tänker, men som är kristen är det ändå omöjligt att tänka bort Gud. Så här i vårens tid hör jag inom mig några ord av J.O. Wallin: ”Ack, när så mycket skönt i varje åder av skapelsen och livet sig förråder, hur skön ej måste källan vara, den evigt klara.” I stor förundran tänker jag på livet i alla dess former. När jag idag tog min långfredagspromenad i skogen såg jag flera gamla stengärdsgårdar. Det är för mig en omöjlig tanke att slumpen format dessa stensamlingar. Det var människor som lade stenarna på detta sätt. Ännu svårare blir det att tro, att blinda naturkrafter skulle kunna koppla ihop de 2000 enzymer som livet består av. Det är lika osannolikt som att kunna slå 50 000 sexor i följd med en tärning har någon räknat ut. Vetenskapsmannen Albert Einstein hävdade, att vi i ödmjukhet måste böja våra huvuden för att det finns en skapande kraft som är vida överlägsen människan.

I min tankevärld är Gud Skaparen, arkitekten och konstnären bakom vår fantastiska skapelse, men Gud är också en personlig Gud som har fått ett ansikte i Jesus Kristus. Påsken, som nu ligger bakom oss, påminner oss om att Jesus i sitt lidande på korset bar hela världens ondska och bortvändhet från Gud. Genom sin Helige Ande är den Uppståndne Kristus inte bara med oss; han finns också inom oss. Han har lovat att den som tror på honom skall leva om han än dör. Vårt jag blir inte upplöst när vi dör, vi försvinner inte in i mörker och tomhet. Lever vi i den tron blir livet en glädjefylld förberedelse för evighetens ljusa värld.

Olle Karlsson påminner om att en moteld behöver tändas mot sekulariseringen och avkristningsivern. I en andligt förmörkad tid är vi ofta blinda för att vår kultur, vår etik, vår människosyn, vårt sociala skyddsnät, skolan och sjukvården har sina rötter i kristendomen. Låt oss heller aldrig glömma att kristendomens innersta väsen är kärlek och nåd.

Larseric Nyberg

Kyrkoherde emeritus

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.