Unga behöver nätverk

Insändare
PUBLICERAD:
Foto: Jessica Gow/TT

Ungas psykiska ohälsa i pandemins spår är ett återkommande ämne. Jag har reflekterat mycket kring hur man kan komma vidare ur den situationen.

Normalt umgås skolungdomar mycket med varandra i vardagens rutiner, inför studenten följer man gamla ritualer där man träffar många andra. Efteråt, som ung vuxen, börjar man testa arbetslivet, oftast med varandra kvar på fritiden och kanske kollegor som vävs in även utanför arbetstid. Yvigt umgänge gör att man frotteras mycket med nya människor och får nya intryck. Kanske drar man vidare för studier och bygger nya kretsar i samband med det.

Men vad händer nu? Skolans gemenskap rinner ut i sanden utan något egentligt avslut, på den nya arbetsplatsen eller utbildningen umgås man så lite som möjligt eller sköter sina uppgifter på distans, på fritiden ska man helst inte träffa någon. Gamla kretsar faller och inga nya utvecklas i en pandemibegränsad vardag. Den efterlängtade egna lyan med plats för vänner och umgänge ekar tom och ensamheten känns påträngande.

När man tappar alla sina sammanhang utan möjlighet att skapa nya uppstår några frågor. Hur hittar man nya vänner i en pandemi? Hur utvecklar man nya intressen när man inte träffar andra? Hur hittar man livsglädjen och energin när man bara längtar efter att ha folk omkring sig?

Sannolikt sitter många unga vuxna i liknande sits. Hur kan de hitta varandra nu? Inte för några stora sammanhang, utan att hitta en kompis att ha vanligt vardagshäng med hemma. Fika, se på TV ihop, vara kreativ och skapande tillsammans, prata, projekta, drömma…

Det är lätt att tappa framtidshoppet och självkänslan i rådande isolering. Hur bryter vi den och bygger en hälsosam gemenskap?

Också ung en gång

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.