Dialog räddar inga träd

Ledare
PUBLICERAD:
Foto: Bertram Stenlund/Postnord

Den tidiga sommaren har gynnat en av virkesproduktionens största fiender, granbarkborren. Den är en liten insekt som äter tillväxtlagret mellan stam och bark på granar och på så sätt svälter ihjäl träden som torkar ut och dör. Barkborren sniffar sig till träd som av någon anledning har nedsatt försvarsförmåga, oftast på grund av torka. Förra året uppgick kostnaderna för skador som barkborrarna åsamkat till 3,5 miljarder kronor.

Det har blivit vanligare med lättangripna torkstressade granar, dels för att det varit flera ovanligt varma och torra säsonger på sistone, dels för att gran i större utsträckning står planterad på torr mark som egentligen är bättre lämpad för tall som har djupare rötter. Det talas om en ”granifiering” av den svenska skogen. Många skogsägare sliter dock sitt hår i förtvivlan över att försöka driva upp tall på grund av det höga betestrycket.

På sina håll är varannan tallplanta betad och därmed förstörd som sågvirke och hämmad i tillväxten. Skogsstyrelsen beräknar kostnaderna för betesskador i skogen till runt 7 miljarder kronor årligen för skogsnäringen.

En ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har med hjälp av DNA-analys konstaterat att älgen står för 97 procent av skadorna på tallplantor. Visserligen drivs älgen till att beta tall av andra klövdjur som konkurrerar om lövträd, men att älgstammen i vissa områden är för stor råder ingen tvekan om.

Det är här som en infekterad konflikt mellan jägare och skogsägare börjar. Representanter från jägarföreningar menar att rådande situation är skogsägarnas fel för att de inte planterar nog mycket tall och annan föda, medan skogsägare menar att jägarna inte gör sitt jobb med att kontrollera älgstammarnas storlek. Några menar att man bör hägna in skogen som är utsatt, till en hög kostnad konstaterar då skogsägarna.

Skogsstyrelsen, som är ansvarig myndighet, gör vad myndigheter älskar att göra i brist på bättre idéer. De ”uppmuntrar till dialog”, bland annat genom ett projekt som heter Mera tall som det årligen investeras flera miljoner i. Mera tall är ett forum genom vilket lokala jägare ska möta lokala skogsägare och prata ut om problemen. Även om initiativet på några håll i Sverige gett något som kan räknas som resultat kvarstår problemet i stort.

För varje år som går förstärks effekten ytterligare av att tall betas i sådan utsträckning att det till slut blir gran på tallmark som torkstressas varje sommar och banar väg för ännu värre barkborreangrepp. Med de långa omloppstiderna som råder i skogen blir konsekvensen att detta fortsätter att vara ett problem i generationer framöver.

Råvaran från skogen är inte bara viktig ur ett lönsamhetsperspektiv. Trä är en förnybar råvara som det blir större och större efterfrågan på när de fossila materialen ska fasas ut. När stora skogsområden dessutom ska skyddas från brukande blir det ännu viktigare att produktionen blir så effektiv som möjligt i skogen som fortfarande får brukas.

Då behövs betydligt effektivare krafttag än ”uppmuntran till dialog”.

Ester Hertegård

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.