Kommunchefer och demokratiska principer

Debatt
PUBLICERAD:
Foto: Jan Fleischmann
En avgörande skillnad mellan offentlig och privat verksamhet är att den förra enligt lag skall skötas efter demokratiska principer. Lagstiftningen till värn för demokrati och öppenhet är omfattande. Hit hör den så kallade offentlighetsprincipen som med stöd i Tryckfrihetsförordningen ger medborgarna, och media, rätt att ta del av allmänna handlingar.

Nu har det visat sig att kommunledningen i Mariestad inte tycker att offentlighetsprincipen är någon riktigt bra idé. Åtminstone inte när det ska tillsättas en så kallad kommundirektör, och i det fallet befinner sig kommunen i ett särdeles dåligt sällskap.

Uppfinningsrikedomen på kommunkontoren runt om i landet för att kringgå medborgarnas rätt till insyn förskräcker. Anlitandet av så kallade rekryteringsfirmor, som förstått att slå mynt av kommunledningars längtan efter mindre öppenhet, har under de senaste decennierna mångdubblats. Otaliga är de kommuner som, på samma sätt som ledningen i Mariestad nu gör, hävdat att ansökningarna tillhör rekryteringsfirman och alltså inte är offentliga handlingar.

Kommunernas ovilja att följa offentlighetsprincipen, och för övrigt också den kraftigt växande floran av kommunala chefstjänster, kan härledas ur den spridda villfarelsen att kommunal verksamhet bör privatiseras och, för att tala konsultsvenska, marknadsanpassas.

Syftet med offentlighetsprincipen och den grundlagsskyddade rätten att ta del av handlingar är att resa ett skydd mot maktmissbruk, godtycke och svågerpolitik, och göra det möjligt för den som så önskar att kontrollera. Mariestads tillfällige kommundirektör försvarar beslutet att inte låta lokaltidningen ta del av ansökningshandlingar med att han inte kan se att det skulle vara av allmänintresse (se MT 7 juni), och blir därmed ett skolexempel på vad lagstiftningen avsett att förhindra, nämligen att frågan om huruvida en handling är att betrakta som allmän och offentlig inte får vara beroende av vad en eller annan chef anser lämpligt.

Sju av kommunens chefer angriper i en debattartikel (MT 16 juni) lokaltidningens artiklar om rekryteringen av ny direktör, men undviker det formella och försöker göra det hela till en fråga om person. Man tycker sig ana en vilja att teckna bilden av ”…kaos i stadshuset”. I samma konspirationsteoretiska anda blir artiklarna om chefstjänsten delar i en illasinnad kampanj. Lokaljournalistik och insändardebatter beskrivs som splittrande krafter. Till och med publiceringen av insändare ifrågasätts, och tidningen varnas för att ”… agera megafon åt olika intressen”. Det är lite oklart vad som avses. Om man låter kritiken från fackligt förtroendevalda som företräder tusentals anställda i kommunen komma till tals, är man då en megafon?

Självklart är chefsgänget i ord anhängare av granskande journalistik, men den ska, får vi veta, vara ”korrekt och ansvarsfull”. Vem eller vilka som skall avgöra vad som är korrekt och ansvarsfullt framgår inte.

Självklart står det Utbo, Appelgren, Alvnér, Johansson och övriga fritt att som enskilda medborgare skriva debattartiklar, men om de å tjänstens vägnar – valet att underteckna med namn och befattning kan tolkas så – torgför illa underbyggda påståenden om en icke ”… ansvarsfull, objektiv och seriös journalistik” på en tidningsredaktion och utan bevis anklagar samma redaktion för att inte ta källkritiken på allvar blir det bekymmersamt.

Är det kommunens ståndpunkter som presenteras? Tycker de politiskt valda i kommunen att det finns problem med en fri samhällsdebatt? Att media, i det här fallet lokaltidningen, borde se till så att inte allt för många kritiska synpunkter kommer till tals?

Att ett flertal chefer i kommunen tar sig ton mot medias sätt att rapportera, och ifrågasätter kommuninnevånarnas rätt att offentligt formulera synpunkter, ger anledning till oro. Försöket att sockra kraven på inskränkt yttrandefrihet med påståendet att en lokaltidning i chefernas smak skulle bidra till ”utvecklingen av vår fina sjöstad” är pinsamt.

Jag misstänker för övrigt att mina och åtskilliga andra kommuninnevånares uppfattningar om hur vi bäst utvecklar kommunen inte har så mycket gemensamt med de sju chefernas syn på den saken.

Björn Tropp

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.