Var försiktig med att lämna ut för mycket om dig själv

Insändare
PUBLICERAD:
Foto: 20520

I en artikel i ortstidningen skriver två personer om sina svåra uppväxttider och uppmanar alla att berätta om sin besvärliga barndom. Men nej, stopp ett tag. Vänta lite innan du säger något. Jag har en annan åsikt om saken. Tänk efter först innan du berättar något om dina traumatiska upplevelser. Om du ska tala eller tiga beror på vilken ålder eller livssituation du är just nu. Om du är en ung människa och till exempel letar efter arbete, vilka associationer tror du den eventuella arbetsgivaren får av sådana avslöjanden?

Vad har du för nytta av att kasta ut i etern hur mycket du fick lida för oförstående föräldrar, dumma storasyskon och misskötsel i barndomshemmet? I så fall pratar du delvis om dig själv. Man brås ju på sina föräldrar.

Det är ju roligt när alla tycker synd om en, men jag har aldrig hört talas om att någon arbetsgivare skulle ha sagt att ”jag anställer dig för att jag tycker synd om dig för att du hade så svår barndom.”

I ovannämnda tidningsartikeln sägs det att livet kan gå bra ändå trots den svåra barndomen, men många har också fått hela sitt liv förstört. Många har blivit kuvade nervvrak. Sedan när man blivit pensionär och inte behöver söka något arbete mer kan man börja tala ut om vilka hemskheter man har varit med om i sin barndom. Till arbetslivet söker man friska och livskraftiga personer.

Pojken som kallades det

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.