Fredagsintervjun: Hästar blev Amandas kall

Amanda Staam är Moholmsdottern som försörjer sig på ridsport. Att livsbanan skulle slå in på den vägen var långt ifrån givet.

– Jag var fem år när jag följde med till stallet första gången, säger hon.

Amanda Staams vardag kretsar kring hästar. Ena veckan åker hon på tävling till Polen och nästa vecka är hon hemma på gården i Moholm för att träna både sig själv och andra.

– Det är min livsstil, säger hon.

I dag känns det självklart att koppla ihop henne med ridsport och fälttävlan Amanda Staam tävlar framgångsrikt. Att hon hoppade upp på hästryggen från första början hade ingenting med egenintresse att göra. Hennes yngre bror Adrian är multihandikappad och har bland annat en grov cp-skada. Som liten genomgick han en omfattande operation och ridning var bra för rehabiliteringen.

– Tack vare honom följde hela familjen med till stallet och jag blev fast. Samspelet mellan människa och häst fångade mig. Även om jag var liten märkte jag att djuren uppträdde på ett visst sätt beroende på om jag utstrålade rädsla, glädje eller sorg. Den kommunikationen fascinerar mig fortfarande, säger Amanda.

Tog ett sabbatsår

Hon började att ta ridlektioner på Brunnsberg och som tioåring fick hon sin första häst. I tonåren började tävlandet och Amanda kom med i ungdomslandslaget i fälttävlan.

– I det läget fanns inga planer på att syssla med hästsport på heltid. Under gymnasiet hade jag många idéer på vad jag ville göra, ekonom och byggnadsingenjör var yrken som lockade.

Tack vare honom följde hela familjen med till stallet och jag blev fast.

Eftersom att framtidstankarna spretade valde Amanda att ta ett sabbatsår efter studenten och då föll bitarna på plats.

– Jag erbjöd mig att ta mot andras hästar och träna dem. Anmälningslistan blev full direkt. I det läget kände jag att träna hästar var min grej och något jag ville syssla med på heltid.

Verksamheten trappades upp och för tio år sedan byggdes ett huvudstall ett stenkast från föräldrahemmet på Norra vägen.

– Bland annat med tanke på min lillebror så ville vi bo kvar i Moholm. Intill vårat hus fanns fler tomter där kommunen planerade för ett villaområde. Men det visade sig att ingen ville köpa tomten och därför fick min familj köpa loss marken.

Noggrann planering

Efter huvudstallet har skrittmaskin, utestall, förråd, garage och ridhus tillkommit. Nästan hela markytan på tre hektar är fylld. På gården finns egna tävlingshästar som åttaårige fuxen Corpoubet och hans storasyster Carilda Rose. När Amanda inte tränar själv drillar hon andra ekipage som vill ta del av hennes kunskaper.

– På förmiddagen tränar jag för mig själv och på eftermiddagen är jag lärare.

Du åker dessutom på tävlingar i Europa. Hur hinner du med allting?

– Det är inte lätt och det handlar om att planera rätt. Jag brukar förbereda allt i minsta detalj och familjen backar upp mig. Min sambo sköter matlagningen exemplariskt och min mamma tar hand om verksamheten när jag är ute på resa.

Är du perfektionist?

– Ja, i alla fall i min yrkesroll vill jag följa mitt schema och gillar inte när det rubbas. Men jag är heller inte omöjlig inför att lägga om mina planer ifall det skulle behövas.

Amanda Staam berättar att hon är mycket tillfreds med tillvaron och att kunna försörja sig på sin hobby.

– Jag är tacksam över att jag kan leva på mitt stora intresse. Det är inga stora prispengar i fälttävlan, så de största inkomsterna får jag från träningsverksamheten.

Har du funderingar på att fortsätta utveckla verksamheten?

– Ja, ett långsiktigt mål är att bli mer elitmässig, ha färre hästar i träning och inrikta mig mer på spets än bredd. Samma sak med mitt eget tävlande: jag skulle vilja bli ännu bättre så att jag kan åka på större evenemang. Det skulle vara häftigt att komma med i seniorlandslaget, säger Amanda Staam.