Muskelkraft i stället för maskiner gäller hos Nils och Katarina Cordes. Deras intresse för odling växte efter att ha blivit "påtvingade" några örter. Nu driver de en verksamhet som bygger på odling och miljövänlig leverans, med elcykel och bin som arbetskamrater.
Katarina betecknar sig som lantis från Dalsland och Nisse är från Skövde. De två träffades under studierna i speldesign på högskolan i Skövde.
– Vi jobbade i spelbranschen men ville på bo landet. Mest för att jag ville ha katt igen. Den skulle kunna få röra sig fritt utomhus, berättar Katarina Cordes.
Jobbet förde paret till Skåne.
– Där satte mamma upp en pallkrage med örter. Vårt intresse för odling har bara vuxit sedan dess, säger Katarina.
Efter tre år i södra Sverige gick flytten till en stuga utanför Stockholm. Men snart återvände de till hemtrakten vid Vänern.
– För att spara ihop pengar hyrde vi och odlade mer och mer, men det är svårt att göra det på ett ställe som man inte äger, säger Nils.
Funderingarna på vardagliga kostnader var ett steg emot att kunna förverkliga drömmen om en egen gård.
– En elcykel kostar ungefär 10 000 kronor. Ett busskort för ett år kostar ungefär lika mycket. På bara ett år hade vi sparat in elcyklarna och de blev en ren förtjänst, säger Katarina.
Förtrollad vid kanalen
Efter fem års sparande hade paret en budget och letade gård i närheten av Skövde, där båda hade fått jobb.
– I november var vi på visning. Trots årstiden var det så vackert när vi tog en promenad vid Göta kanal. Där och då förälskade vi oss i det här, säger Nils ståendes på uppfarten till gården som har Sveriges blå band som närmsta granne.
Huset som Katarina och Nils flyttade in i januari 2017 är beläget vid en liten grusväg som följer Göta kanal från Vassbacken till Lanthöjden. Odlingsmöjligheterna med nio hektar mark lockade mest, att huset var inflyttningsklart var en bonus då paret inte är intresserade av renovering.
– Vi kunde satsa på odlingen direkt, säger Katarina som på vardagar cyklade fem mil till jobbet ihop med sin make.
– På vägen hade vi tid att prata om planteringsplanerna och allt annat som hör livet till.
Stort växthus
Under sin första sommar på Jättes gård, som gett namn till företaget Jättesgott lantbruk, började paret bygga ett växthus.
– Vi ville att det skulle passa gårdsbilden och skydda odlingarna bakom. Först när vi hade gjutit grunden insåg vi vilket projekt vi hade tagit oss an, säger Nisse och skrattar.
Växthuset blev flera meter långt och byggdes till största del av Katarina och Nisse, med hjälp av släkten.
– Fönstren är från mina föräldrars hus. Även virket är till viss del återbruk, berättar Nils.
Invändigt dekorerades cementputsen med tryck från olika blad.
Åkerplätt blev hügelbädd
Förra sommaren odlades det för första gången i det stora glashuset. I år trivs bland annat lime, fikon och vindruvor i värmen, men även många tomatsorter. Utstickare är de enorma tomaterna av sorten Oxheart.
– De har mycket fruktkött och är lite mosiga. Den största vi har haft var på 800 gram. En vanlig tomat brukar väga 50 gram, förklarar Katarina.
Utomhus har en åkerplätt förvandlats till ett land för perenner. I halvcirklar har upphöjda hügelbäddar fått plats, där trivs allt från lök till pumpor och många olika blommor. För att planera utseendet på odlingslandet använde paret sig av satellitbilder.
– Vi slår av gräset med lie. Efter att ha gjort det ett par år har det nu blivit ängsmark. Vi har några bikupor, och nu trivs bina bra här, berättar Nils.
Dessutom lockar växterna nattljus och honungsört till sig insekter.
– Vi har fokus på biologisk mångfald, säger Katarina.
Vill vara hållbara
I våras grävdes en damm för att kunna utnyttja ett område med sandmark som det inte gick att odla på.
– Vattenståndet har varierat under året, vi observerar det just nu och funderar på att i framtiden leda in vatten från takrännorna i det, säger Katarina.
– Och så ska vi ha en bro över också, säger Nils.
Makarna Cordes tänker ett år i taget.
– Vi gillar inte att ha för bråttom, säger Nils som har läst flera böcker och gått kurser om småskalig odling.
– Vi gick in i det här med tanken på att ha självhushåll. Men min syn på ett levande lokalsamhälle är att det inte är bra om vi har höns också, utan bättre att vi delar med av oss av vår honung till någon annan som vi kan få ägg ifrån, säger Katarina.
– När man inte behöver åka jättelångt för att få tag på det man behöver, då blir det hållbart. Klimatet håller inte om alla fortsätter leva som man gör i dag, därför försöker vi leva som vi lär.
Arbete för hand
Leran från utgrävningen användes till att göra i ordning grusplanen och vägen utanför. Brännässlor blir nässelvatten.
– Matjorden från dammen ligger just nu under plast. Att göra så är en kompromiss för att döda rotogräs och plasten ska vi återvända, men helst undviker vi att använda materialet, säger Katarina.
Kompromisser har visat sig bli till de mest effektiva lösningarna. För att testa nytt, har paret en experimentavdelning där de provar att odla nya grödor i mindre skala.
– Om det funkar bra kan vi satsa större senare, säger Nils som tillsammans med Katarina byggt tunnlar att ha över växtligheten.
– De går att ha antingen nät eller plast på, beroende på vad som krävs.
Just nu jobbar han hundra procent med det egna företaget. Katarina har ett lönearbete fyra dagar i veckan.
– Än har jag inte bestämt mig om jag vill jobba heltid med odling, säger hen.
Det är verkligen ett hårt arbete Cordes tagit sig an. Alla bäddar är grävda för hand.
– Vi har en traktor för att frakta tunga lass. Men vår trädgård är inte upplagd för maskiner vi vill inte ha det så, säger Nils.
– Många gamla redskap har vi köpt på Epokernas antik i Töreboda, säger Katarina och visar hur en bredgrep fungerar.
Makarna trivs till synes på sin gård. Som en anledning till det nämner de sina grannar, som driver Bussahagen grönsaker.
Självförsörjare odlar till fler– De är våra idoler på många sätt. De ligger några år framåt i sin odling, att kunna ge och ta idéer samt sporra och hjälpa varandra är skönt.
– Vi har en åttaårig växtföljd, vilket betyder att vi inte har samma gröda på samma ställa på åtta år, förklarar Nils och berättar att de varierat sin kost efter säsong.
Det finns tankar på att framöver erbjuda prenumeration på grönsaker efter säsong till boende i närområdet, såklart ska även de levereras på elcykel. Men tills denna idé blivit verklighet kommer Cordes fortsätta med att sälja sina grödor på reko-ringen i Töreboda och Mariestad, samt smaska på godsakerna själva.
– Odling är något som mänskligheten gjort så länge, det finns mycket att lära sig och ta vara på.