Öppet brev – Rädda kulturarvet

Debatt
PUBLICERAD:
Foto: Charlotte Ferneman
Jag anklagar politiken i Mariestad för tröghet, valhänthet – och mer! Mariestads politikerkårs medlemmar var först intresserade, sedan hände något när jag, som språkrör för bevarandet av Berga bygd, kontaktade samtliga igen. Då hade de tagit del av ”ytliga spekulationer” i ämnet och har därmed stängt sig för frågan om att bevara Mariestads kulturbygd Berga när nya E20 byggs i området Muggebo-Tjos. Vissa av dem är fortfarande öppna!

Vad är det som händer?

Hur är det med tjänstemännen då? Svar: De måste få initiativet från politiken.

Det är en rundgång i det hela, för när frågan nästan är på bordet, ja, då stuvas den undan igen. Men frågan lever och frodas nu, och det är vi glada för, menar jag!

I detta medborgarinitiativ, med över hundra aktiva medlemmar, har vi varit i kontakt med bland annat planchef hos kommunen och arkivarier vid Länsstyrelsen och Västarvet under två års tid, då vi idogt har arbetat med ämnet i form av miljögranskning, avståndsberäkningar, skrivelser och försök till dialog med Trafikverket.

Från Trafikverkets sida har ett av husen i det drabbade området av Berga på grund av kulturminnes-utnämning blivit utrett av sakkunnig i ett tidigare skede av vägsträckningen, med resultatet att det ska ”visas särskild hänsyn”, som alltså i detsammas vägsträckning är ett av de husen som i så fall skulle rivas.

I Mariestad råder en obalans i politiken där man från partierna tydligen inte har lyckats förhindra att fritt tänkande begränsas, menar jag. Det vore kanske fel att säga att man får känslan av att ”det ligger en hund begraven” här, kring ämnet om bevarandet av kulturbygden Berga när nya E20 ska byggas, men då jag har hört det från flera håll att den känslan finns, påstår jag det.

Detta, att man på Kommunstyrelsemötet den 13:e september har kunnat föreslå att man ska ”utreda om man ska utreda” frågan om Berga bygd inför ett svar till Trafikverket, i stället för att direkt låta en tjänsteman presentera frågan med kanske (delegation) ett förslag om hur Mariestad ska svara Trafikverket, visar på detta. På bordet var vid tillfället att frågan direkt skulle beredas av en tjänsteman/sakkunnig, och ett parti reserverade sig mot att man skulle ta detta ”mellansteg”. Men ändå skedde det, och på arbetsutskottets möte, efter några dagar, lades frågan ner i stället för att utredas (inga formella hinder fanns mot att utreda den, Trafikverket hade gett kommunen tid, så det var fritt fram).

Att utreda om man ska utreda en fråga kan antingen vara av noggrannhet, eller maktmissbruk, menar jag.

Nu till sakfrågan. Enligt Miljöbalken kapitel 6, som är upprättad för att lagstifta kring hur det får gå till när stora vägar dras i Sveriges landskap gör man ingen skillnad på landsbygd och stad beträffande kulturarv. Det ska visas hänsyn och bevaras! Dessutom står det vidare i samma balk att det krävs att ett område som ska exploateras ska utredas ur flera perspektiv (jämför att kommunen ”bara” har sett på sträckan utifrån ett perspektiv, d v s hur långsamtgående fordon ska ta sig fram). Det är alltså inte viktigare att låta husen i den gamla delen av Mariestad bevaras, än att se till att Berga bygd, c:a 5 km nordost om Mariestad, bevaras. Miljöbalken kapitel 6 är till för att staga upp de konventioner och riktlinjer som gäller, när stora ”allsmäktiga” statliga vägorgan, såsom Trafikverket, går fram med sina vägar, så att eventuella allvarliga konsekvenser minimeras.

Varför kommunens röst i sammanhanget är viktig, behöver inte nämnas men kan ändå göras. Där Trafikverket arbetar med allmän kunskap (ytlig) om ett område ska kommunen stå för en fördjupad, med lokalkännedom!

Jämför då också att det i Trafikverkets egen Miljökonsekvensbeskrivning, som Trafikverket måste upprätta under utredningen av en vägsträcka, där expertis har gått till botten med sträckningen ur olika aspekter, står att det skulle bli ”stora negativa konsekvenser” om Berga bygd i det drabbade området kördes över och slogs i spillror. Bygden i det specifika området benämns vara av ”högt värde” i en tabell i sammalunda Miljökonsekvensbeskrivning.

Jag vill i sammanhanget påminna om två medborgar-händelser som Mariestad har stått inför – och till slut lyssnat på sitt folk. Vid dessa har politikerna, som sig bör – men ack, onödigt sent i processen - tagit på allvar att de representerar folket. Så till slut behövde inte det värsta hända. De hörde sent omsider att medborgarna ropade! Men där det hade kunnat gå väldigt fel.

En händelse var när det skulle dras en väg mellan badhuset och Stockholmsvägen. Rakt genom Stadsparken skulle den gå, och kommunpolitikerna stängde sina öron för allmänhetens rop: Rädda parken! När ingreppet skulle ske samlades protesterande medborgare i parken. De la ut svart plats på gräset och spelade högt trafikbuller ur högtalare som de hade släpat dit. Stadsparken fick förbli orörd.

En annan var när man en gång i tiden ville riva hela Gamla stan i Mariestad till förmån för hus i miljonprogrammet. Man hann riva några av de finaste husen till förmån för nya hus. Men anledningen till att Gamla stan är bevarad heter Mary Kihlbom. Hon slogs med näbbar och klor för att den gamla bebyggelsen skulle bevaras. Hon bodde vid Gamla torget – som borde byta namn till Mary Kihlboms torg! Historien berättar att dåtidens politiker tittade noga innan de korsade torget. De ville inte råka ut för Mary, eftersom det aldrig gick att vinna en diskussion mot henne.

Det enda skälet som angavs för att lägga ner frågan om Berga kulturarv är tidsaspekten.

Antagandet (ingen från Trafikverket har kunnat ge någon exakt tidplan) att vägen skulle ta längre tid om Mariestads kommun satte ner foten gentemot Trafikverket i frågan om Berga, skulle i så fall vara kommunens eget agerandes ”fel”. Eller snarare brist på agerande – hittills – trots två års skriverier om detta i lokalpressen. Så att de inte har agerat än. Antagandet om att det skulle kunna försena processen något vore i så fall att ställa mot att så viktiga frågor måste utredas! För framtidens generationer spelar nog inte en liten förskjutning av tidsrymden framåt någon större roll, mot att ett förhastat beslut togs, där kulturbygden utplånades.

Vi från medborgarinitiativet har varit noga med vår läxa. Vi har låtit en landskapsarkitekt utforma Skogsalternativet för att vägen ska bli av, där lösningen redan är presenterad. Skogsalternativet visar att det går att bevara området med kulturbebyggelse och en gammal väg till Mariestad från 1600-talet m m, med endast en korrigering av Trafikverkets liggande förslag.

Till det kan dessutom tilläggas att i Miljöbalken kapitel 6 står det vidare under rubriken ”Alternativ” att initiativ från lokala medborgare, såsom denna folkstorm som står bakom Skogsalternativet, behöver tas i beaktande vid ett vägbygge. Dessa alternativ uppstår (endast!) när det råder stora brister i helhetssynen av ett område som ska exploateras. Dito lag om miljön säger att alternativen på riktigt ska tas in i plan-processen, de har uppstått för att tillgodose en brist, så att de stora negativa konsekvenserna, som annars skulle bli ett sorgligt resultat, undviks!

Frågan om Berga är jättehet, så het att den genast måste stuvas undan och tigas ihjäl, tycks det. Det är min anklagelse mot förfarandet i Mariestads kommun – so far …, för att jämföra med Émile Zolas öppna brev J’accuse! (Jag anklagar). Min anklagelse är att förfarandet håller på att gå fel till, att sanningen om vägen döljs, att frågan håller på att schabblas bort. Jag vill såsom Zola lämna detta Öppna brev som ett försvar för sanningen. Detta fingeravtryck (min anklagelse) kommer att bevaras, för att man aldrig ska glömma vad som höll på att ske, och vilket motstånd och vilka medborgar-rop som ännu ljuder!

Sista ordet i frågan är inte sagt ännu! Verkligen inte!

Politikerna vill väl inte gå till historien som de som inte tog chansen att sätta ner foten gentemot Trafikverket i en så viktig fråga om Sveriges kulturarv!

10:e oktober 2021

Sofia (Ekeman) Tolis,

språkrör för Skogsalternativet – Rädda Mariestads Kulturbygd Berga

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.