Kommunledningen och verkligheten

Debatt
PUBLICERAD:
I slutet av 1980-talet hade närmare 11 000 Mariestadsbor sin arbetsplats i hemkommunen. Bland industrierna dominerade pappersbruket och kylskåpsfabriken, med tillsammans drygt 2 500 anställda. Periodvis minskade arbetstillfällena i industrin något, men de båda stora ansågs borga för trygghet. Fromma förhoppningar, skulle det visa sig. För koncernledningarna var vinstjakten överordnad allt.

I ett förändrat Sverige, där förkunnare av marknadsliberalismens evangelium bildat regering, attackerades anställningsskydd, a-kassa och sjukförsäkring. Åtskilliga arbetare och tjänstemän vid Mariestadsindustrierna blev uppsagda, och hamnade, i en tillvaro präglad av ständiga kast mellan tillfälliga anställningar och arbetslöshetsperioder.

Konsekvenserna kan, bland annat, avläsas i pendlingsstatistiken. År 2001 reste drygt 2 700 Mariestadsbor dagligen till arbete på annan ort. I den senaste mätningen, från 2019, redovisas närmare 4 000 utpendlare. Inpendlarna ökade i början av 2000-talet, för att därefter falla tillbaka. Det rörde sig 2019 om cirka 2 000 personer. Invånare med arbete i kommunen räknades till 7 500.

Nu hävdar tre moderata kommunpolitiker (MT 13/10 2021) att ”… (i)dag är det fler som bor och betalar skatt i vår kommun, fler än tidigare har ett jobb att gå till varje dag …”. Fler än när då? Jämförelsen tycks bara avse de senaste åren, men om man vill ha perspektiv och lära sig något av historien kan små förändringar i närtid skymma sikten för vad som verkligen skett och håller på att hända. En god regel är därför att alltid ta några rejäla kliv bakåt innan slutsatser dras.

Vi får besked om att Mariestad ”kunnat ligga på en högre kostnadsutveckling än normalt i en kommun”. Officiell statistik för åren 1995 till 2020 visar något annat. Oavsett om man väljer likvärdiga kommuner, kommuner i Västra Götaland eller kommuner i samma befolkningsmässiga storleksklass som jämförelseobjekt finns inget stöd för påståendet.

Däremot sticker Mariestad ut genom att avsätta betydligt mindre resurser till grundskola, äldreomsorg samt bibliotek bland annat, och uppseendeväckande mycket mer till näringslivsbefrämjande åtgärder.

Att en så kallad stark tillväxt skulle ha gjort det möjligt att omfördela nya intäkter till kärnverksamhet måste också ifrågasättas. Förutom att mätmetoden är höljd i dunkel förefaller sambanden minst sagt grumliga. Skatter som andel av kommunens totala inkomster ligger i stort sett stilla under perioden 2011 till 2020. Så frågan blir: vilka nya intäkter är det debattörerna talar om?

Utvecklingen i Mariestad är knappast unik. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle, och makten över arbetstillfällen är inte lokal, även om nuvarande kommunledning vill få oss att tro det. De stora koncernerna flyttar fabriker dit lönerna är låga och fackföreningsrörelsen svag, utan att fråga om lov. Kvar blir bland annat människor som hankar sig fram på urholkade arbetslöshetsersättningar. Klyftorna mellan samhällsklasser har ökat under 2000-talet. Mariestadborna går förstås inte fria. Mellan 2011 och 2019 växer andelen som lever i ekonomisk utsatthet. Vissa grupper, såsom arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer är särskilt utsatta. Uppgifter om tilltagande trångboddhet blottar också orättvisor.

Vidlyftiga kommunala projekt som saknar stöd i prognoser över befolkningsförändring, ekonomi med mera, båtar föga. Hittills är den mest uppenbara effekten att de traditionella verksamheterna utsatts för krav på budgetdisciplin, och pressats av återkommande sparbeting i takt med att utgifterna för sånt som lyser i ögat sväller.

Traditionellt har den offentliga sektorn, kollektivt finansierad och förvaltad, bland annat i kommunal regi, utgjort ett skydd mot klassamhället. Idag verkar starka krafter för en annan ordning.

När Svenskt Näringsliv sätter Mariestads kommun på övre halvan i sin företagsklimatstävling, och kommunledningen ser det som en bekräftelse på att man fattat kloka beslut, bör man vara medveten om att det ur kommuninnevånarnas synvinkel är att betrakta som en pyrrhusseger. Svenskt Näringsliv är en militant motståndare till offentlig verksamhet. Beslutet om kommunernas rangordning bygger, vid sidan av enkäter, på ett antal utvalda variabler. Låg kommunalskatt och kommunens vilja att släppa fram privata alternativ till den kommunala verksamheten är faktorer som höjer betyget.

Med en kommunledning som utan förbehåll solar sig i berömmet från en sådan organisation finns det anledning för Mariestadsborna att vara vaksamma.

Björn Tropp

Not.: Uppgifterna om kommunala intäkter samt redovisning av ekonomisk utsatthet och trångboddhet är hämtade ur Statistiska centralbyråns statistikdatabas. Siffrorna avseende kommunala kostnader för verksamheter kommer från KOLADA, en statistiktjänst som nås via Sveriges Kommuner och Regioners hemsida.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.