Missbrukare behöver hjälp att förändra sin livssituation

Insändare
PUBLICERAD:
Foto: Heiko, Junge

En varm tanke till de poliser som arbetar för att få bort knarket.

Jag har själv bitter erfarenhet av hur detta påverkar och vittrar sönder familjer och det blir stora problem med ekonomi och hälsa. Det blir kallt och kärlekslöst där det borde vara det motsatta.

Droger stänger av känslor och sunt förnuft. Dygnets alla timmar går till att hitta pengar för att få sina droger. Man lurar människor, till och med sin egen familj för att få råd att köpa sina droger, för utan dessa blir man fruktansvärt sjuk då abstinensen blir påtaglig. Det är som anhörig mycket svårt att få stopp på missbruket om den anhörige inte är motiverad. Det är också vanligt att man som anhörig hamnar i ett medberoende då man vill hjälpa, men oftast så stjälper man. Man tillåter beroendet att fortgå.

Hur ska man som anhörig göra?

Jag har inget bra svar på detta.

Själv har jag mycket dålig erfarenhet vad det gäller hjälp för psykisk ohälsa i vår stad. Skulle säga att det är katastrof! Många har inte tak över huvudet och erbjuds eventuellt en säng för en natt med risk för att träffa likasinnade och kan utsättas för våld. Risken är förstås större för kvinnor. Det finns också så kallat boende för dig med psykisk ohälsa. Då ska man veta att när kvällen kommer då går personalen hem och droghandeln öppnar. Tro mig, jag vet!

Socialtjänsten är enligt min uppfattning lika med noll och de som arbetar hårt på beroendecentrum har knappa resurser då det inte fungerar bra mellan dessa skott. Många har också väldigt dålig kunskap om hur man hjälper människor som är i missbruk/psykisk ohälsa. Det går liksom inte att läsa sig till allting!

Men jag är otroligt tacksam att polisen har haft förutsättningar att ligga på och störa knarkhandeln. Låt polisen få resurser för det kommer att löna sig. Det skulle minska kostnader för stölder, våldsbrott, sjukvård med mera. Vädjar till beslutsfattare att tänka långsiktigt och förstå att detta måste prioriteras och framför allt bromsa i så tidig ålder det är möjlig.

Kom ihåg en sak:

Ingen - alltså ingen - vill leva med droger, vara kriminell och leva utan bostad.

Jag vet också att det finns så små resurser inom vår vuxenpsykiatri där man gör det lätt för sig och skriver ut piller istället för att erbjuda samtal. Jag kan lätt räkna upp en handfull som upplevt detta.

Jag skulle kunna berätta mycket, men vill förstås inte lämna ut människor så därför får jag också bli anonym. Detta blir dubbelt för mig då jag vet att vi inte ska tiga eller gömma detta under mattan.

Alla är värda ett liv med respekt och att få en chans , två eller flera för att förändra sin livssituation. Men då behövs stöd!

Anhörig

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.