Drömmen om en levande landsbygd

Krönikor
PUBLICERAD:
Krönikör Emma Lindblad.
Foto: Charlotte Ferneman

Det är kallt i den gamla timmerstugan när jag tassar upp tidigt på morgonen för att tända i vedspisen i köket. Jag försöker smyga på de knarrande golven för att inte väcka min sovande sambo och hunden vi skaffade under pandemins första vår. Nycklarna till huset på den västgötska landsbygden höll vi i handen förra hösten, ett par månader efter att valpen Bosse flyttat hem till oss på Södermalm i Stockholm. Det pågår en grön våg i Sverige, där allt fler unga människor och barnfamiljer väljer att lämna storstadsområdena för ett liv på landet. I den förmån jag och min sambo kan räknas som unga är vi alltså inte ensamma.

Vad som åsyftas med en ny grön våg tycks vara lite olika tendenser. Intresset för småbruk finns hos en mindre grupp, men majoriteten som väljer att bli lantisar gör det inte för att bli jordbrukare utan för att göra livsstilsförändringar. I den senare gruppen återfinns allt fler högutbildade personer liksom oss, som traditionellt sett bosätter sig i storstäderna. Det som lockar tycks vara det som alltid har lockat; ett liv i skog och mark, ökad frihet, lugnare tempo, en längtan efter tillhörighet och gemenskap och såklart större och billigare boende och levnadsomkostnader. Ett mer hållbart liv, inte bara ur bemärkelsen att leva mer resurssnålt. Ett mer hållbart liv handlar för många i dag om att prioritera den egna hälsan och kunna skapa förutsättningar för ett välmående liv sett ur ett längre perspektiv.

Till familj och vänners förskräckelse har vårat renoveringsobjekt som vi skulle ha som hobbyprojekt på helgerna nu blivit permanent boende. ”Men ni kan ju inte sälja era lägenheter i Stockholm, har olyckskorparna kraxat – det är ju där ni har era karriärer, er framtid!”. Det är läskigt när någon avviker från flocken. Men för oss, som för många andra, handlar flytten till landet om att inte låta karriär och arbete styra hur vi lever och bor.

För kruxet, om utflyttningen till landsbygden ska hålla i sig, är att det bland annat krävs en flexibel arbetsmarknad. Det krävs visionära arbetsgivare som accepterar att äga en arbetstagares tid inte alltid sammanfaller med att ha dennas fysiska kropp i besittning. De tekniska förutsättningarna för detta finns på de flesta ställen i dag. Men det förutsätter också att landsbygdskommuner och lokala politiker satsar på tillgänglighet och har en förmåga att hjälpa människor att etablera sig, driva företag och bidra till en levande landsbygd.

Emma Lindblad

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.