Mariestad Bois har säkrat seriesegern i hockeyettan västra.
Sportpanelen vädrar sin syn på insatsen så här långt, och pratar också om jobbiga idrottsskador.
Mariestad Bois säkrade i helgen seriesegern i hockeyettan, med en omgång kvar. Summera och sätt betyg på lagets insats så här långt?
Filip Thörnqvist:
– Bois har gjort det man hade som förväntning, man vann serien ganska komfortabelt. Tycker man har det bästa materialet att jobba med, och man vinner rättvist! Vi hockeysupportrar som är någorlunda intresserade visste att Allettan var given innan ens serien startade, sådan skillnad är det mellan toppen och botten. Så Bois får med berömt godkänt.
– Men det är först nu laget blir prövat ordentligt. Det som är bra med Bois är att trots en komfortabel serieseger så känns det som att man har några växlar till att lägga i och det kommer behövas. Vi har inte sett deras topp än och det är jag övertygad att vi kommer få se i Allettan.
Camilla Andersson:
– Det var inte alls otippat att Bois vann grundserien och tog sig till Allettan. Att de vann gynnar de i Allettan då de kommer få en extra hemmamatch. Jag tycker det har sett relativt stabilt ut, dock är det synd att laget har åkt på en del skador och några spelare som blir borta en längre tid.
– Men överlag är det helt klart godkänt, de har tagit sig vidare och det är nu de tuffa och intensiva matcherna börjar. Jag hoppas och tror att Bois kan gå långt även denna säsong, men det förutsätter noggrannhet och tålamod, och såklart att alla i truppen fortsättningsvis får hålla sig hela!
Simon Svensson-Parenti:
– Favoriten höll för trycket i grundserien! Bois har varit stabila, framför allt defensivt. Men det känns som att man inte riktigt fått ut all den potential man har i laget. Då har man ändå säkrat seriesegern med en match kvar att spela, det säger väl en hel del om kvaliteten som finns.
– Och det är ju faktiskt inte nu man ska vara som bäst. Kul att man också ser ut att få med sig Skövde till Allettan, för visst fan vill vi ha fler derbyn som det vi bjöds på i fredags?
Skador har alltid varit en del av idrotten. Berätta om en tuff skadeperiod i er karriär, och vad vill ni säga till de som råkar ut för svåra skador?
Filip Thörnqvist:
– Min värsta skada var nog när jag fick problem med symfysen. Det tog lång tid innan man hittade vad felet var. Vissa dagar tog jag mig inte upp ur sängen för att det gjorde så ont. Likväl skulle man försöka träna eller spela match på kvällen. Till slut fick jag hjälp av Bois så jag kunde träffa riktiga specialister.
– För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag knappt kunde göra någon träning alls under 6 månader. Det var en väldigt tuff period. Tyvärr hade jag ”kört på" lite för länge. Så mitt tips till alla är att lära sig lyssna på sin kropp, dock får man nog räkna med att kroppen inte alltid känns hundraprocentig varje dag man vaknar upp.
Camilla Andersson:
– När jag var 20 år skadade jag knät på försäsongen. Jag var besviken och ledsen en vecka, sen bestämde jag mig för att jag skulle komma tillbaka. Jag fick mycket stöttning från min dåvarande förening och rehaben gick över förväntan. Efter jul kunde jag börja matcha igen, och i februari fick jag spela mitt andra VM. Det hade aldrig varit möjligt om jag inte fått den hjälp och stöttning jag behövde. Sen måste man såklart ha lite pannben och rätt inställning.
– Mitt tips är att ha tålamod, lyssna på kroppen och ta all hjälp du kan få. Både för din fysiska skada, men också för den mentala biten. Det är inte ovanligt att hjärnspöken hälsar på och då är det viktigt att man får hjälp. Den träningen är minst lika viktig som den fysiska.
Simon Svensson-Parenti:
– Jag har idrottat hela mitt liv men jag har (ta i trä) varit förskonad från stora skador genom åren. En mopedvurpa som 15-åring är nog det värsta jag kan komma på. Knät fick sig en omgång av rullgruset men turligt nog blev det inte värre än lite skönhetsfel och ett fint ärr. Jag var visserligen borta några veckor men det var inget som gick sönder. Mer än min stolthet.
– Jag kan bara instämma i det mina panelkollegor säger. Lyssna på din kropp, ha tålamod och stressa inte tillbaka, det finns inga genvägar. Spelar du en lagidrott, kör rehab i samband med träningarna istället för på egen hand. Det kan hjälpa mycket mentalt att "bara vara med".