Andersson tur och retur

Ledare
PUBLICERAD:
Foto: Pontus Lundahl/TT

Ingen kan beskylla svensk politik för att just nu vara händelselös eller förutsägbar. Magdalena Andersson fick vara Sveriges första kvinnliga statsminister i sju timmar. Sedan meddelade Miljöpartiet att det hoppar av regeringen. Andersson måste då följa kutymen och avgå för att försöka bilda en ny regering – den här gången en ren S-regering.

Förutsättningarna för en sådan verkar finnas. Miljöpartiet har sagt att de kommer fortsätta att acceptera Andersson som statsminister. Även Centerns Annie Lööf har twittrat att hon kommer släppa fram Andersson igen. Om det står sig kommer Sverige att få en socialdemokratisk minoritetsregering ledd av Magdalena Andersson – som regerar på en M+KD-budget som är förankrad hos SD.

Budgeten var också skälet som Miljöpartiets Per Bolund angav för att lämna regeringssamarbetet. MP ville inte regera på en budget som var framtagen av ”blåbruna” eller ”högerextrema” hette det. Kontrasten mot S kunde inte bli större för Magdalena Andersson bedömde den borgerliga budgeten som snarlik regeringens, där alltså MP ingick.

I verkligheten finns det andra skäl än budgeten för MP att lämna samarbetet. Partiet har lidit i opinionen av att sitta i regering. Det är ett strategiskt drag att nu gå till val självständigt. MP framstår också som det parti som i alla lägen står upp mot Sverigedemokraterna.

Det för oss till Centerpartiet för det är oklart hur Annie Lööf ska förklara för sina nya väljare att hon röstade för en budget som godkänts av SD. Risken är stor att Lööf mister många av de väljare som röstar på vad som helst bara det är långt från SD. Dessa väljare kan nu gå till MP. Överlag finns det nog många som är besvikna på Centerpartiet eller uppfattar dem som nyckfulla. Om C ändå kan tänka sig en borgerlig budget hade de ju också kunnat rösta på Ulf Kristersson som statsminister. Då hade Sverige fått en statsminister och en regering som vill regera enligt riksdagens beslutade budget. Nu försöker Annie Lööf låtsas som att det inte var hennes parti som ytterst orsakade kaoset. Annie Lööfs långa smekmånad med media och med väljarna borde vara över. Efter det här tumultet kommer rimligen allt fler fråga sig vad C egentligen vill.

Socialdemokraterna sörjer knappast att MP försvinner ur regeringssamarbetet. De med insyn i hur regeringen fungerat har skvallrat om långtgående motsättningar mellan S och MP. Det är två partikulturer som inte gifter sig väl. Socialdemokraterna tjänar därför på att inte vara fjättrade vid MP i valrörelsen. Många har också påpekat att den mer danska väg som Magdalena Andersson sneglar mot att gå inte skulle fungera i att samarbeta med Miljöpartiet. Magdalena Andersson kan med tiden visa sig vara vinnaren på ”superonsdagens” alla vändningar.

Förlorare är däremot väljarna. I valen ska de kunna rösta bort de politiker som fattat dåliga beslut. Men hur ska man kunna hålla reda på vem som är ansvarig för vad när en minoritetsregering ska styra med oppositionens budget? Det är ingen optimal situation för demokratin.

Mathias Bred

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.