Öppet brev från undersköterskor i Mariestads kommun.
I samhället finns många faktorer som ska stämma in. Vissa människor behöver någon att prata med , andra inte. Vi som jobbar inom vården behöver verkligen någon att prata med. Våra anhöriga är vid detta laget trötta på att lyssna.
Nu pratar vi med ER, ni politiker som jobbar i Mariestads kommun. Ni politiker som tycker att pengar är viktigare än välmående personal eller brukare som får leva lyckliga. Det enda ni ser är pengar, pengar som ska in. Ni måste förstå att det är människor som jobbar med människor. Ni måste förstå att människor far illa, oavsett om vi är 30 år eller 80 år, oavsett om vi är personal eller brukare.
Det är en fruktansvärd miljö vi befinner oss i. Vi orkar inte mer ... Vi undersköterskor i Mariestads kommun har valt att gå ihop. Gå ihop mot er.
Här följer en rad obehagliga sanningar:
● Underbemannade – personal är sjuk av olika anledningar, inte bara covid. Många är hemma för att de inte orkar mer, för att de är sönderstressade. Personal som gråter när de kommer hem eller bryter ihop när sambon frågar hur man haft det.
● Kommunikationsproblem – personal får inte reda på något, varken om omorganisationer eller förflyttningar. I värsta fall vet de inte vem de ska prata med om problem uppstår på en arbetsplats.
● Hälsoschema – ett schema som får fler och fler att bli sjukskrivna. Ett hälsoschema som är värre än något annat schema. Ett schema där man träffar sin familj ännu mindre och får sämre återhämtning. Ibland väljer man att arbeta 70 procent för att mer tid hemma och fler lediga dagar, men hälsoschemat gör att alla jobbar 19 dagar oavsett.
● Det kommer in 102 tillbudsanmälningar på 1,5 månad på samma arbetsplats men INGET görs. Vad händer med alla tillbud och avvikelser? Får vi någonsin återkoppling?
● I hemtjänsten kortas en brukares besök ner för att få plats med mer. Har de inte rätt till de besök och den tid som de betalar för? Då ska det bli ett reducerat pris!
● I hemtjänsten har man så fullproppade dagar med besök att det är omöjligt att hinna in på toaletten. En personalgrupp har ett litet krypin i en trappuppgång. Det ger ingen chans till vila, återhämtning, förvaring av privata saker, inte ens något ställe att ha sekretesspapper på. De delar toalett med brukare.
● Personal väljer efter en långtidssjukskrivning att förtidspensionera sig istället för att komma tillbaka till jobbet på grund av ohållbar arbetsmiljö.
● Vissa undersköterskor byter kommun till exempelvis Töreboda som tar bättre hand om sin personal.
● När personal är sjuk så blir det 0 VIK , hur är det ens lagligt? Vi har fortfarande samma människor att ta hand om.
● Vi inom vården får numera gå efter prioriteringslista på vad som är viktigast att göra med brukarna och vilka uppgifter vi tvingas välja bort.
● Undersköterskor väljer bort vårdyrket helt, anledningen är som vi alla vet, HELT OACCEPTABEL ARBETSMILJÖ.
● Undersköterskor har inget liv utanför arbetsplatsen, vi orkar inte ha roligt längre.
● Ett yrke där 9 av 10 aktivt letar andra jobb, eller flera väljer att plugga istället för att vara med om arbetsmiljön.
● Eller när vikarier får bete sig hur de vill för att arbetsgivaren anser att det är i alla fall en vikarie och två extra händer.
Kan ni verkligen stå rakryggade och säga att ni är stolta över Mariestads kommun och vården de äldre får? De som verkligen behöver omtanke och omvårdnad mest? Kan ni verkligen stå där och säga att ni tar hand om er personal? Ni vet att samtlig vårdpersonal i kommunen går på knäna, men ändå har ni mage att prata ekonomi?
Det värsta är nästan känslan av att behöva prioritera bort umgänge med pensionärerna, promenader, fika, dans, måla naglar, saker de verkligen uppskattar som måste bort. Man måste även ta bort vissa duschar och städ. Ska ni berätta för anhöriga om hur läget verkligen är? När brukare är lika ensamma på ett boende som i hemtjänst.
Vi har slagit ihop våra tankar, upplevelser och erfarenheter. Vi är många och vi har tröttnat.
Undersköterskor i Mariestads kommun