Säsongens första veteranfordonsträff i Hajstorp blev precis som den ska vara. God stämning, ett myller av bilar och besökare och en stackars funktionär som snabbt tappade räkningen på hur många fordon som parkerat utmed kanalen.
– Folk kom så tidigt att vi inte hann med att stuva ihop bilarna ordentligt. Det blev fullt direkt; nu står jag här och visar bort de som vill köra in på området, säger en stressad Sven Sjölander i gul arrangörsväst.
Framför Magasinet tjocknar det med motorcyklar. Tre arbetskamrater från UW-Elast i Mariestad har kört hit tillsammans, fast på olika mc-märken.
– Så är det inom hojvärlden, det kvittar vilket märke man kör, det är åkningen som är grunden, säger Johan Sundström, och lägger till att Hajstorpträffen verkligen är efterlängtad efter den hopplösa pandemiperioden.
Erling Ekmark från Väse får många besökare till sin lilla runda bostadsvagn från 1954, som han tillbringat fem år med att renovera.
– Det hette nog inte husvagn på den tiden, säger han, och förevisar en verklig finess - ett nersänkbart golv, som gör att det blir högre i tak när vagnen står stilla.
– Självklart bor vi i den när vi är ute och åker! försäkrar han.
Paret Johnny Eriksson och Ewa Samuelsson tar sig en titt in i vagnen, även om de hävdar att de sett den flera gånger förut.
De verkar vara veteranfordonsträffsveteraner, och det är det nog lätt att bli i Hajstorp.
Mikael Andersson från Forsvik försöker förhandla sig till en parkeringsplats trots att Sven Sjölander säger att det är fullt. Foto: Malin Bring ”Kromen blänkte i dess nos ...” Susanna, Harry och Frans Lindström och Andrea Eriksson ägnar sig åt en annan viktig aktivitet på Hajstorpsträffarna - glassätande. Man kan också bara slå sig ner och betrakta fordonen som passerar förbi. Devin Rask, 15, känd för att underhålla Törebodas gator och torg med hög musik från dessa högtalare. Marianne och Torbjörn Wall vilar upp sig från allt vimlandet i en bekväm Dodge från 1938. Thomas Karlsson, Ola Johansson och Johan Sundström - tre salta arbetskamrater från Mariestad