Studentminnen som varar för evigt

Krönikor
PUBLICERAD:

”Sjungom studentens lyckliga dag” kommer det att skråla från åtskilliga nybakade studenter de närmaste veckorna.

Nu som då.

För visst sjöng vi även på vår tid, även om det var hellre än bra.

Varje år, vid den här tiden, får jag en påminnelse om att tiden går fort. Jag blir äldre, men minnena från studenten finns kvar. Det mesta är glasklart, även om en del minnen var grumliga redan från början.

Året var 1978. Jag var 19 år och hade avverkat den treåriga ekonomiska linjen på De la Gardiegymnasiet i min hemstad Lidköping.

Då fanns det inga 100-, 50-, 25- eller 10-dagarsfester. Partyna ägde rum under den avslutande intensiva veckan. Under början av veckan var det smärre privata initiativ.

Klasskompisarna och jag hängde lite överallt, hade kul och stämningen var avspänd. Alla var i skolan på dagtid, det verkade som att vi insåg det värdefulla i att njuta av gemenskapen in i det sista. Snart skulle några in i lumpen. Andra började jobba på Försäkringskassan, redovisningsbyråer eller irra runt i en oviss arbetslöshet.

Vi lovade varandra att hålla kontakten, men det blev det si och så med det. Vi spreds för vinden och några av mina klasskompisar har jag inte träffat sedan dess.

Vi sprang ut en småkylig torsdag. ”Sprang ut” är att ta i, i stället handlade det om en enkel samling i klassrummet där vi fick våra betyg av klassföreståndaren. Sedan tågade vi till en anvisad plats på skolgården. Där möttes vi av våra anhöriga. Allt gick väldigt lugnt till och de flesta lyssnade till de förmanande orden från vår rektor, då han spände ögonen i oss och önskade oss lycka till.

"Ta det lugnt. Tänk er för", var budskapet.

Han behövde inte säga mer.

Sedan åkte var och en hem till sig och blev firad. Senare på kvällen var det samling inne i Lidköping. Då började den långa kollektiva klassvandringen. Alla som bodde i staden fick besök av hela klassen. Att promillehalten steg i takt med antalet besök är inte svårt att räkna ut, men vi hade oerhört kul. Ingen spårade ur eller gjorde bort sig. Vandringen höll på långt fram mot småtimmarna. Vila blev det inte mycket av.

Solen hade gått upp när jag kom hem. Nu gällde det att få några timmars sömn innan nästa stora uppgift, som inte alls var studentrelaterad. Mitt Vinninga AIF hade match mot Kvänums IF i div 5 på fredagskvällen. Vi vann med 1-0 och jag gjorde, otroligt nog, min bästa match för säsongen i Vinningamålet. Senare på kvällen väntade nästa party.

Två dagar senare var det bal på Stadshotellet. Vad jag minns av den kvällen tar vi en annan gång.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.