Titti Nilsson, Helen Engström och Berith Isaksson har jobbat backstage på Törebodafestivalen sedan 2003. De gör så att alla artister och band med sällskap känner sig välkomna till Töreboda och har det bra inför, under och efter sin spelning.
Trion har mött många stjärnor under åren som gått, men de avslöjar ingenting om vad de sett.
Riderna, alltså listan med önskemål från artister om hur saker ska vara i logen och på scenen, är en väl bevarad hemlighet.
– Det är som en bruksanvisning och vi har haft som motto att vi ska fixa allt. Det ska vara mysigt, jättefint och lugn och ro. Det har vi fått mycket beröm för. Fixar vi bra för dem kommer de göra en bättre spelning, säger Helen Engström i MT:s podd Den sista festivalen.
Vad som händer backstage stannar där. För Titti, Helen, Berith och deras kollegor bakom scenen har tystnadsplikt.
– Det vill vi inte heller berätta, för artisterna ska känna sig trygga. Olika egenheter och önskemål berättar vi inget om, säger Helen.
De yppar ingenting om stjärnorna, men de kan berätta en hel del annat om vad som hänt bakom scenen på Törebodafestivalen tidigare år. Som om dörren som absolut inte fick stängas, men ändå gjorde det och gick i baklås. Då togs kofoten fram.
Varierade arbetsuppgifter
Vad de gör under festivaldagarna är mycket varierande. Allt från att sy i en knapp, lägga upp byxor, stryka, inhandla någon särskilt glass eller chokladbit och ordna fram champagneglas. En av Titti Nilssons glas fick fötter och följde med en turnébuss.
Alla ska ha samma service. Man ska känna att man får vara artist, även om det bara är för en dag.
Festivalen 2006 kallar Titti för vattenfestivalen. På första festivaldagen var det nära att bli katastrof.
– Vi hade missat att beställa flaskvatten, det ska vara utan kolsyra. Naturellt och i småflaskor. Alla ska ha med sådana flaskor upp på scen, säger Titti Nilsson som i podden berättar hur de löste problemet.
Hon beskriver också tvättlogistiken som arbetet backstage innebär, och mycket mycket mer.
– Festivaldagarna är väldigt, väldigt intensiva. Det kräver sina kvinnor.
– Det tar ungefär en vecka innan man är tillbaka på banan, säger Berith Isaksson och lägger till att det är otroligt roligt att arbeta på festivalen.
Därför återkommer de, och många av dem andra eldsjälarna, år efter år.
Helen och Berith jobbar backstage, men de är också artister. I sommar står de på scen i bandet Collapsible coolers.
– Vi har spelat på alla festivaler, berättar Helen Engström och lägger till att det varit i olika band och konstellationer.
I sommar spelar de sydstatsrock i sitt coverband.
Alla får samma service
För en stund går duon då från backstagearbetare till artister som blir omhändertagna backstage.
– Man får pausa då, det blir lite att vara schizofren. Nu tar jag hand om artister och sedan får man växla över, nu är jag artist.
Musiken som spelas i avsnittet
Per Warvlin, reporter på MT, på gitarr
Eftersom de själva är lokala artister, ser de vikten av att behandla alla band och artister lika, oavsett stjärnstatus. Berith arbetar backstage på Norra scenen där många lokala artister spelar. The Ark får samma bemötande som kulturskolans elever.
– Alla ska ha samma service. Man ska känna att man får vara artist, även om det bara är för en dag, säger Berith.
Mariestads-tidningens podd Den sista festivalen hittar du på mariestadstidningen.se samt där poddar finns, exempelvis Spotify.
