Folkmusik hörs på alla håll och kanter vid Odensåkers hembygdsförening. Den årliga spelmansstämman har åter gått av stapeln.
Ljuvliga toner av duktiga spelemän hörs kring Odensåkers hembygdsförening denna vackra lördag i augusti. Här har det arrangerats spelmansstämma varje år sedan 1989, med undantag för 2020 då pandemin satte käppar i hjulet.
Samspelat
Spelmän har samlats för spontant spel med gamla och nya vänner. Ett hundratal åhörare lyssnar förtjust när de begåvade musikerna improviserar tillsammans. Några är glada lekmän, men flera av de som samlats är riksspelmän eller på annat sätt engagerade i lokala föreningar för spelmän.
Det spelas på alla möjliga tänkbara folkmusiks-instrument. Fiol, dragspel, durspel, nyckelharpa och munspel är bara några av de många instrument som finns med i det vackra surret.
En av de som tagit sig till stämman är Lars-Olof Ejstes. Han höll under kvällen en jubileumskonsert i kyrkan. I 50 år har han varit riksspelman på fiol. Inför konserten hade han satt ihop ett program med låtar som han skapat under sitt musikliv.
– En anledning till att jag gör det här är för mig själv, lite som en memoar, säger Lars-Olof Ejstes.
Lars-Olof har varit Riksspelman i 50 år: ”Som liten somnade jag till folkmusik”Vädervarning
Årets stämma kom nästan att ställas in. Tidigare samma vecka blåste kraftiga vindar in. De rev ner flera träd i Odensåker, däribland över vägar och över gården där stämman hållas. Flera träd förlorade nästan sitt rotfäste, däribland ett av träden vid entrén till kyrkan där konserten var planerad.
– Vi bestämde oss för att göra allt vi kunde för att stämman skulle bli av ändå. Vi stadgade trädet, spärrade av och flyttade på grenar och stammar så gott vi kunde, säger John-Erik Andersson som är med i hembygdsföreningens kommitté för arrangemanget.
Hemvändare
Dagen nyttjas inte bara för att få njuta av spelmännens musik. Det har även kommit att bli något av en hemvändardag. Omkring tusen besökare hittar hit under dagen. Flera har de bott på orten under sitt liv.
Systrarna Ing-Marie Kellberg och Kerstin Brissman växte upp i Matsgården. Där bodde de tills dess att dem gifte sig.
– Nu är det allt färre i vår ålder kvar i livet tyvärr. Man känner igen ansikten och härleder att det måste vara barn och barnbarn till tidigare kamrater, säger systrarna