Europas tredje största insjö, innanhav med drickbart sötvatten, kommer sannolikt bestå under överskådlig tid.
I artikel i MT 2 augusti, gällande vattennivån uttrycker ordföranden i Mariestads motorbåtsklubb; "Fortsätter det här i 100 år har vi ingen sjö kvar. Då är det bara en vattenpöl, utan riktiga stränder, båtliv och handelssjöfart." Artikeln känns onyanserad, och männen i bild på tidningens förstasida är medvetna om faktorerna, bland annat att salthalten i Göta älv vid Göteborg måste hållas ner, som styr vattentappningen av Vänern.
Vilka faktorerna i övrigt är, nämns ej vidare, men är högst sannolikt tänkvärda. Ett lägsta flöde i Göta älv är av stor betydelse ej enbart för att saltvatten ej skall tränga upp i älven ovanför vattenintaget för Göteborgs dricksvatten, utan i hög grad för att minska risken för förödande jordskred längs älven, där lägsta respektive högsta tillåtna flöde reglerar den vattenvolym som tappas ur Vänern. Kanske den nu otillfredsställande vattennivån kan ses som självförvållad av oss människor oavsett vi är båtägare eller landkrabbor, om vi har ett finger med i klimatförändringen, som medför att nederbörden över Vänerns tillrinningsområde är oberäknelig. Med nu rådande höga elpriser är även det tillskott som vattenkraften genererar i Trollhättan av stor betydelse, så vattenavtappningen är en sammantaget komplex angelägenhet.
Att det rådande låga vattenståndet innebär ett stort avbräck för sjöfarten till och från Vänerns hamnar, då fartygen tvingas minska sitt djupgående är givetvis bekymmersamt, och det handlar om väldigt stora summor, som går förlorade. Detta är ej längre något som drabbar Mariestad, som dessvärre lagt ner sin handelssjöfart, vilket medför ökande landtransporter. För samtliga fritidsbåtar har en anpassning till det varierande vattenståndet gjorts m.h.a. flyt- och pontonbryggor i Sjöstaden, och endast gästande båtar får tampas med höjden på den ursprungliga kajen.
De bryggor som ännu hos vissa båtklubbar samt privata ägare är feldimensionerande, bör väl snarast ersättas av tidsenliga flytbryggor, samtidigt som fritidsbåtar framförs med större uppmärksamhet på faktiskt djup, för att undvika skador efter att ha gått på grund. De båtägare som skaffat allt större flytetyg med ökad tyngd och djupgående, har väl även all teknisk utrustning för att kunna navigera tryggt och säkert, så om dessa går på grund handlar det nog oftast om oförsiktighet och de har ej osannolikt råd att lämna båten till varv som åtgärdar uppkomna skador.
Så att Europas tredje största insjö med ett djup på över 100 meter om 100 år skulle förvandlas till "bara en vattenpöl" är en obefogad oro som båtklubbens ordförande snarast bör "kasta överbord", bita i det sura bryggäpplet satsa på fungerande flytbryggor. Med världens stadigt minskande sötvattenresurser, kanske om 100 år en pipeline från Vänern har byggts ner till vattenfattiga delar på sydliga nejder och vår stads största exportvara är Djurö sötvatten!
JGE - positiv betraktare av framtiden trots allt, och ägare med flytväst av eka med elmotor, och åror liggande uppdragen på egen slip oavsett vattenstånd.