Dna-detektiven Peter Sjölund löser släktgåtor

– Jag brinner för att förklara krångliga saker på ett lätt sätt.

Det säger släktforskaren Peter Sjölund som ska föreläsa i Skövde på Släktforskardagarna. Inte helt otippat kommer hans föredrag att handla om möjligheter att avslöja hemligheter med dna.

Peter Sjölund blev landets mest kända släktforskare när han löste dubbelmordet i Linköping med hjälp av dna och sina kunskaper om släktforskning. Efter det skrev han och journalisten Anna Bodin boken ”Genombrottet” om processen.

Arbetet var inte enkelt. Peter Sjölund grävde i kyrkböcker och register. Han efterlyste människor som kom från det aktuella området och som ville lämna dna-prov. Han vände och vred på informationen och gick 200 år bakåt i tiden för att sedan bygga släktträdet framåt.

Att lägga ett pussel

– Jag älskar att lösa gåtor! Och det är ju det släktforskning är. Jag lär mig också mycket om vår historia, och det handlar ju om helt andra saker än våra kungalängder. Man kan läsa i tingsprotokoll och skattelängder, och få reda på vad förfäderna gjorde och vilka de umgicks med.

Till det nationella evenemanget Släktforskardagarna i Arena Skövde 20—21 augusti har Peter varit bokad i över två år. Planen var att de skulle äga rum i augusti 2020 men pandemin gjorde att de går att genomföra först nu.

– Jag brukar föreläsa på Släktforskardagarna varje gång, och jag tar då alltid fram ett nytt föredrag. Den här gången ska det handla om dna:s möjligheter att avslöja hemligheter.

– Att släktforska är som att lägga ett pussel från början till slut. Man kan också behöva skapa pusselbitar, till exempel be personer att testa sig, som jag gjorde i Linköpingsfallet. Jag brinner för att förklara krångliga saker på ett lätt sätt.

Arbetet är olagligt

Efter att Peter löste dubbelmordet har Integritetsskyddsmyndigheten stoppat vidare arbete med dna när det gäller att lösa kriminalfall. De menar att metoden innebär att personuppgifter behandlas på ett olagligt sätt.

Nu pågår en utredning där man ser över hur rättsväsendet ska agera i framtiden.

– Jag är optimistisk och nya regler kan komma redan nästa år. När det gäller dna-släktforskning så handlar det om några få ord i en mening i lagtexten. Efter Linköpingsfallet fick vi reda på att det var olagligt och jag är så tacksam att poliserna inte frågade först.

Ser inte problemet

Hans tankar kring förbudet som fortfarande gäller sammanfattar han i två punkter.

– Lagstiftningen hänger inte med i de nya metoderna, men det ska inte behöva ta två år att ändra lagtexten.

– Dessutom ser jag inte problemet. Polisen får bara jämföra med de personer som har, när de har dna-testat sig, kryssat i att de vill medverka i utredningar. Jämför det med att de topsade 5 000 män i Linköping. Jag jämför dem som vill medverka med döda personer och det är ett mindre integritetsproblem.

Ett avslut för anhöriga

Peter tar Hagamannen som exempel. Det ligger nära till hands eftersom han och hans fru då bodde i Umeå.

– Det tog åtta år innan polisen kunde ta honom. Det hade kunnat lösas på ett par veckor med dna-släktforskning. Om vi fick använda dna skulle vi dessutom spara många miljoner arbetstimmar för polisen.

Enligt Peter finns det i dag cirka 700 kalla fall i Sverige och tio procent av dem skulle kunna lösas med dna-teknik.

– Gärningsmännen måste dock ha rötter i ett land där det går att släktforska. Men säg att 40 till 50 fall skulle kunna gå att lösa. Det skulle betyda mycket för de anhöriga, att få svar och ett avslut.

Topsades i baren

Peter berättar att intresset för släktforskning har ökat explosionsartat de senaste åren, och att det bland annat beror på att det visas en del tv-program om släktforskning.

– Under släktforskardagarna 2017 topsade vi 504 personer, och under en kryssning till Åland, där jag höll föredrag, topsade vi 124 personer i baren. Det är ytterst få som inte vill hjälpa polisen och många känner att de vill göra en insats.

– En av dem som topsade sig sa att han inte ville släktforska utan tog testet för att hjälpa polisen.

Letar efter pappor

Peter säger att minst en kvarts miljon människor i Sverige nu är dna-testade, och det gör att det lättare går att lösa släktgåtor. Som till exempel att hitta pappor. Peter har satt ihop ett team med sju släktforskare som är specialiserade på just det.

– Under det senaste dryga året har vi hittat 93 pappor, och nästan alla i Sverige. Det är faktiskt 100 procent av alla fall som vi har fått, men totalt sett, under hela tiden som vi har hållit på, så har vi hittat papporna i cirka 85 procent av fallen.

Träffar halvsyskon

– Vi får höra många historier, och en del är traumatiska när det kanske handlar om övergrepp. Det kan finnas de som i 80 år har undrat vem deras pappa var, och nu kan de få svaret.

– Det är inte alltid som pappan lever längre, men vi hittar nästan alltid halvsyskon. I nio fall av tio blir det en positiv upplevelse och det rörande när de träffas för första gången.

Om pappan kommer från ett annat land kan det dock bli komplicerat då dna-testningen inte är lika utbredd i andra länder, och att det inte finns lika noggranna register över befolkningen som i Sverige.

Hittade sin morfar

Peters stora intresse började en dag på biblioteket i Kramfors när han gick på gymnasiet.

– Jag såg att det fanns mikrofilm där och jag blev nyfiken på tekniken.

Det visade sig att det kort som Peter stoppade in i maskinen var kopior av kyrkböcker och nästan omedelbart såg han sin morfars namn.

– Sedan såg jag hans föräldrars namn och gick vidare. Efter det var jag fast.

Förhandlade med tsaren

Peter har naturligtvis funnit många spännande människor i sin egen släkt. Bland andra Catharina Stopia.

– Under 1630-talet förhandlade hon med tsaren i Ryssland om handelsvägar, veteexport och vapenexport. Frågor som är aktuella även i dag. Det finns brev från henne bevarade i riksarkivet.

Sedan 2016 kan Peter Sjölund leva på släktforskningen. Då slutade han jobba som kemikalierådgivare åt företag.

– I fem år höll jag på parallellt, men så insåg jag att det är ju släktforskning jag vill hålla på med. Så jag sa upp mig.