Hej och tack Mariestad

Krönikor
PUBLICERAD:

Jahapp. Då var det slut. I morgon, onsdag, gör jag min sista dag på Mariestads-tidningen. En varm septemberdag 2016 klev jag in på redaktionen för första gången. Hettan, tillsammans med en stor portion nervositet, gjorde att jag behövde tvätta av mig i det lilla duschrummet innan jag började mitt arbetspass. Nu, sex år senare kliver jag ut från redaktionen när september tar sin början. Cirkeln är sluten.

Från början var det inte tänkt att jag skulle bli kvar i Mariestad så här länge. Jag sa till min familj och mina vänner att jag skulle åka "hem" till Värmland när mitt halvårsvikariat tog slut. Så blev det inte. Det tog inte lång tid innan jag började att trivas som fisken i Vänern på jobbet. Närheten till nyheterna lockade: att kunna åka ut till Ullervads IP och se på Jula BK en ljummen höstkväll eller med kort varsel vandra upp till kommunhuset för en presskonferens.

Den andra anledningen som fick mig att stanna var arbetskamraterna. Vänliga, snälla, kompetenta människor som brinner för att lokalsamhället ska vara den bästa versionen av sig själv och är beredda att vända på varenda sten för att det ska vara så. Själva Mariestad har jag fått en hatkärlek till. Ju längre jag bott här ju mer har jag attraherats av den lilla stadens små skönheter: Gamla stan, Ekudden, Snapen, skärgårdsöarna och Lugnåsberget. Jag har ändå aldrig känt mig riktigt hemma här och det är som att staden aldrig har bjudit in mig. Eller så är det jag som omedvetet tackat nej till en inbjudan, vad vet jag. Men när jag nu lämnar är det nästan bara med ljusa minnen och jag kommer att sakna mycket: cykelturerna, badmintonträningarna, luncherna på stadens restauranger.

Däremot har jag alltid känt mig hemma på jobbet (ibland lite för hemma) och är tacksam för de personer jag lärt känna via mitt yrke. Jag tror och hoppas att jag är en bättre reporter nu än när jag kom hit. Apropå journalistiken så ser jag en oroväckande utveckling. Jag tycker att journalistens roll är att utbilda, leda och informera. Inte agera inställsamt och populistiskt. Att intervjua en dokusåpakändis bara för att det lockar till läsning är en form av lytesjournalistik som jag har väldigt svårt för.

Däremot gläds jag över de nya unga krafter vi fått in på tidningen. Det ger löften om att Mariestads-tidningen kommer att fortsätta vara det den är i dag: en mycket bra lokaltidning.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.