"Vad vill du äta?"
Min man tittar frågande på mig. Jag suckar och tänker att det vore skönt att inte behöva fundera över olika alternativ. Få något serverat, utan att först väga för- och nackdelar mot varandra. Att slippa välja.
Okej, jag erkänner. Jag är trött på alla ständigt återkommande val. Sannolikt är det en följd av de återkommande tillfällen i livet när jag måste ta ställning. Och fler och fler tycks de bli.
Som att först välja förskola och sedan skola för barnen. Det kan få stor betydelse för ungarnas välmående och chans att hitta sin plats livet. Kanske är det skolans inriktning mot matematik som får dottern att blomma ut som ingenjör? Eller den återkommande satsningen på kabaré som ger sonen den knuff han behöver mot en framtid som musikalstjärna?
För att inte tala om gymnasievalet. Där finns numera så många alternativ att man får ägna veckor åt att studera programinnehåll, jämföra skolor och detaljgranska kollektivtrafikens tidtabeller för att se om det går att resa över kommungränsen från hemorten.
Och så fortsätter det. Med fritidsaktiviteter, frukt i mataffären och streamingtjänster på internet. Alltså, hur ska jag kunna välja mellan de digitala kanalerna? Jag vill verkligen se både Maktens ringar (en fortsättning på Tolkien-världen) OCH följa Star Wars-sagan, men inte förlora de serier jag följer på andra plattformar. Det går inte ihop sig. I alla fall inte ekonomiskt.
Ibland längtar jag till en värld utan val. Till ett sammanhang där jag inte behöver grunna över olika alternativ, fundera över mina preferenser och ta ett beslut. Där det görs åt mig. Men så går tanken vidare till de tillfällen när det verkligen är betydelsefullt att göra sin röst hörd. Som i valet av vilka som ska styra det här landet. När jag kan och får tycka något. Då känns det viktigt och rätt att fatta ett beslut.
Och det handlar inte bara om mig. Min röst innebär att jag förvaltar något som förnekas väldigt många människor i andra delar av världen, där fria val inte existerar.
Även om söndagens val kommer att vara förknippat med vånda – som de flesta val är för mig – är det ändå okej. För så ska det ju vara när något viktigt står på spel.