Till slut blev det ett rätt enkelt val

Krönikor
PUBLICERAD:

Vi stod inför ett intressant val: B, L eller S.

Vi tog medelvägen och var väldigt nöjda med L.

Inledningen kan lätt misstolkas, i synnerhet nu i valtider. Men det handlade inte om några partier eller sammanslutningar då vi satt på en restaurang i skånska Ystad i somras.

Ystadskvällen var ljummen och skön. Miljön på restaurangens innergård var härlig, lagom med folk hade sökt sig dit för att ta en öl eller två samt käka något gott.

Menyn var skriven på gedigen skånska. ”Rägamad po gott himmabagad brö” och ”helstegd röspetta me kokta pantoffler” lät väldigt gott, men jag fastnade för en ”schnitzel med stegda pantoffler”.

Under varje rätt i menyn fanns bokstäverna B, L och S. Priserna höjdes utefter vilken bokstav man valde.

Till och med min begränsade hjärna kunde räkna ut att B stod för barn, men vad de övriga stod för var inte lika enkelt.

Att L stod för lagom borde vi räknat ut men vad S stod för var klurigare. Var det ”stor”, ”speciell” eller kanske något skånskt uttryck för gott?

Servitören löste våra problem och sa med ett leende:

”Det betyder skånsk. Portionen är gjord för de som vill ha mycket mat, precis som vi skåningar vill ha det.”

Han rådde oss att ta det mellersta alternativet och beställa lagom stora portioner.

Vi följde rådet och det var ett klokt val. Jag kan äta mycket men hade inte kunnat trycka i mig mer schnitzel och stekt potatis än det som fanns på min tallrik.

Självklart var vi nyfikna på hur stor den skånska portionen var. Ingen vid de närmaste borden hade valt det alternativet men när en tonårsgrabb dök upp och satte sig vid vårt grannbord fick vi svaret. Han skulle ha planka med oxfilé. Grabben sa att han var väldigt hungrig och valde en skånsk portion.

När rätten, en stund senare, hamnade på bordet förstod vi vad begreppet stod för. En gigantisk bit filé ramades in av stora mängder mos och ett mindre berg av grönsaker. Den unge mannen såg ut att ha vunnit på lotto och började käka.

När vi betalade tackade jag kyparen för rådet och sa att en skånsk portion hade blivit väl mycket.

Då kikade han på den ivrigt tuggande grabben med oxfilén, och konstaterade raskt, med en stor portion humor:

”Vill han ha mer så är det bara att säga till.”

Med tanke på portionsstorleken var det knappast troligt.

Jag kom att tänka på skämtet om tillståndet hos en person som ätit upp sin linjal:

Mätt!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.