Fiskaren Nils-Åke gör tummen ner för skarvens framfart: ”Ett hån mot oss alla”

Om nu laxen är värd så mycket varför får då skarven härja fritt i Gullspångsforsen? Det frågar sig yrkesfiskare Nils-Åke Ramberg.

– Vårt fredningsområde blir bara större, myndigheterna tror att vi riskerar att få lax i våra nät, men här verkar inte laxen ha samma värde.

För en vecka sedan besökte Nils-Åke Ramberg laxtrappan och forsen vid dammluckorna. Han häpnade över vad han såg.

– Två skarvar satt på dammluckorna, fyra cirkulerade nedanför. Här har man lagt ner mellan 50 och 100 miljoner på att rädda laxen, borde man då inte kunna hålla undan skarven. Och vad vet jag, jag såg 6 skarvar, vet inte hur många det brukar vara, 20 eller 30?

Laxen fredad

Det rimmar illa, menar Ramberg, att staten gör åtgärder för att freda laxen i Vänern men inte mot skarven.

– När vi har överklagat det stora fredningsområdet på 47 000 hektar till havs- och vattenmyndigheten fick vi höra att ”varje laxindivid är värd så mycket att varje dispensansökan avslås”.

– Men skarven då? Det blir ju ett hån mot oss alla, yrkesfiskare och fritidsfiskare. Vi får inte köra drag efter abborre eller lägga ut nät på fredningsområdet, mellan Askevik och Medhamn. Myndigheterna är rädda att vi ska få upp en lax.

Inga nät

Det nuvarande fredningsområdet kom år 2017 för yrkesfiskarna och så sent som förra året, 2021, för allmänheten.

– Vi får fiska kräftor och vi får pimpla och lägga i en mjärde och något som vi inte fiskat med på 70 år, lägga ut en lakstrut. Jag tänker på alla ”gubbar” som fiskat förr, lagt ut ett nät i Otterbäcksviken och hämtat hem en abborrstek, det är slut med det nu.

- Tillåtet är endast fiske från stillastående båt, säger N-Å Ramberg, som är lite förvånad över att inte fler protesterat.

Full kalender

- Jag har erbjudit representanter från länsstyrelsen att följa med mig ut i båten. Jag vill lägga en kilometer abborrnät i det fredade området, så kan de kontrollera antalet laxar. Nej, ”kalendern är full”, svarar de. De vill inte se fakta. Jag kan visa upp fem års statistik från oss fyra yrkesfiskare här i området, ingen av oss har fått en lax på bottensatta nät, alltså nät för abborre och gös.

Och apropå förvaltningen överlag, ett ämne som Ramberg gärna vill diskutera, lyfter han fram när länsstyrelsen opererade in sändare på små fiskar som var på väg att simma ut i Vänern.

– Det visade att hälften av smolten inte tog den naturliga vägen via Åråsforsarna: Hälften riskerade att sippra över tröskeln och vidare genom kanalen till Kolstrandsviken. Problemet är dock att det finns en tröskel till. Sjunker nivån riskerar smolten att fasta mellan dessa trösklar. Nivån varierar beroende på hur kraftverket kör. Detta var liksom en världsnyhet för länsstyrelsen när det visades i SVT förra hösten. Men kanalen byggdes 1969 och det här problemet har vi påtalat de sista 20 åren.

Vad är då ditt råd?

– För hundra år sedan satte man ut 200 000 smolt, i tio års tid, då fanns det lax i älven. Det upphörde för att man var rädd för genetiken. Men åren 2004-2008, när laxtrappan och forsen vid dammluckorna anlades, satte man ut 27 000 smolt för att få igång det hela. Det försvarades med att de var så nära i genetiken. Bra tänker jag, om de har så bra gener så fortsätt med detta.

- Men också skyddsjakt på skarv, säger N-Å Ramberg

Fiasko-skyddsjakten ´19

Länsstyrelsen beviljade år 2019 skyddsjakt på skarv. Det slutade dock i fiasko meddelar Robert Skogh, pensionär men före detta kommunens samordnare i ”Projekt rädda Gullspångslaxen”, och år 2020 mottagare av Vänerstipendium för sitt mångåriga arbete med att rädda de unika lax- och öringstammarna.

– Vi fick skyddsjakt för två månader, hösten 2019, det gällde tio skarvar. Skarven skulle inte bara skjutas utan också dissekeras, maginnehållet skulle undersöka. Så vi var ett gäng på platsen, kanske vi skrämde bort den? Någon skarv syntes i alla fall inte till, säger Skogh.