Ambassadör för en vecka

Krönikor
PUBLICERAD:

– Jag har aldrig förstått vad det är du håller på med på den där lilla tidningen? sa min italienska väninna skeptiskt, och tog en tugga av sitt delikata bakverk.

– Ja, att du kunde jobba där ett år kanske, men efter det måste du ju ha intervjuat varenda kotte och sedan bara hålla på och upprepa dig i varje artikel? fortsatte hon.

Min italienska väninna är en mycket berest och parant dam, med ett hem i Trieste och ett i Toscana. Båda hemmen är tätt möblerade och fullproppade med exotiska föremål som hon plockat på sig under sina år som förlossningsläkare och internationell konsult i Afrika och Centralasien.

När jag nyss for och hälsade på henne i en vecka fick jag möjlighet att välja vilket av hemmen jag ville besöka. Jag slog till på det toscanska.

Det var alltså fråga om en semestervecka för min del. Jag var ganska trött och utarbetad efter valet och den allmänt riviga tillvaron på Törebodaredaktionen, men jag insåg snabbt att jag hade ett jobb att göra här.

Min väninna må vara hur berest och världsvan hon vill, tänkte jag för mig själv. I Töreboda har hon ändå aldrig varit, och det innebär att hon inte vet vad hon talar om.

För att hjälpa henne på traven var jag helt enkelt tvungen att göra mig till Törebodaambassadör under min Italienvistelse. Det var bara att kavla upp ärmarna.

Min väninna hade satt ihop ett fullspäckat program för oss under veckan. Vi skulle hinna med att dansa i en trädgård tillsammans med hennes övervintrade hippievänner, gå på filmfestival i Florens, bada i det kristallklara, turkosfärgade vattnet i Le Vene (en liten fördämning i floden Elsa), äta hur många olika varianter på gnocchi och mördande goda kakor som helst, besöka marknader och konstutställningar i Colle di Val d'Elsa och Poggibonsi, ruinera oss (det gällde mest mig) och delta i en körövning i en gammal kyrka med hennes kör.

Det var ett snävt schema, men vi hann prata en hel del också – om den politiska situationen i Italien och Sverige, om barndom, vänskap, systerskap och resor vi gjort tillsammans förr i världen, när vi jobbade ihop.

Oavsett vilket ämne vi avhandlade för stunden petade jag in lite välgörande lovord om Töreboda. Hur smalt ett samtalsämne än var kunde jag inflika någon fördelaktig aspekt av kommunen där jag lägger flertalet av mina vakna timmar.

Inte så att jag förteg de mörka sidorna; nej jag är den första att ta epitetet rövarkula i in mun när jag pratar om Töreboda. Men det är bara en av faktorerna som gör det till en så mångfacetterad och intressant kommun, enligt mig

Sista dagen ville jag visa var i Sverige Kiruna ligger, eftersom jag köpt ett par samiska örhängen åt henne där.

– Jamen var ligger Töreboda?! Jag vill ju veta var Töreboda ligger! sa hon otåligt.

Kalla mig bara ambassadör.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.