Den otroliga slussvaktarhistorien – Håkans första dag på jobbet: ”Allt gick fel”

Visst har vi alla haft en dålig dag på jobbet. Men Håkan Ljungströms första arbetspass vid Göta kanal slår nog alla historier. Med 30 års distans berättar han om hur det var att tömma en sluss och hejda två bilar från att köra in i kanalen.

– I dag kan jag skratta åt det, säger otursgubben.

Håkan Ljungström har alltid varit trogen sin hembygd Sjötorp. Det var där han hade de flesta av sina arbeten. Under tiden han jobbade på varvet fick han frågan om att testa på något nytt.

– Det var flera av dem som jobbade där som också var slussvaktare, berättar Håkan.

Då var han i 50-årsåldern och såg fram emot en annorlunda sommar, och det blev det.

– Ja, det är ju svårt att glömma det jag varit med om, säger Håkan som numera är 81 år.

Grannen berättade

MT har stämt träff med honom och Lyrestadsbon Mikael Carlsson. Håkans granne hade nämligen under förra hösten berättat vidare den unika historien om första arbetsdagen som slussvakt.

– Det var så jag fick reda på det, säger konstnärligt begåvade Mikael Carlsson och fortsätter:

– Vi träffades och Håkan berättade hela historien för mig:

”Jag var stressad redan från start. Halvvägs till Hajstorp, där jag var stationerad kom jag på att jag hade glömt nycklarna till slussen hemma. Så det var bara att ta motorcykeln hem till Sjötorp igen för att hämta dem.

Därefter fick jag åka till Gastorp. Men där stod en felparkerad bil vid kanalen. När jag öppnade bron puttade den till bilen.”

Tog du reda på bilens ägare och meddelade vad som hade hänt?

– Nej, jag pratade aldrig med någon om det. Det var en gammal bil som såg ut att ha stått där väldigt länge.

”Mitt nästa uppdrag var vid Löfsängsbron. Där visste jag att det fanns en klaff som inte fick glömmas, så jag öppnade den det första jag gjorde. Men då glömde jag ju att fälla ner bommarna. Plötsligt såg jag en bil komma mot kanalen, jag sprang ut ur brohytten för att stoppa den innan den körde rakt ner i klaffhålet. Nu kan sådant inte hända mer, allt det är automatiserat i dag.”

Hjälpa en kollega

Halva första arbetsdagen hade passerad vid det laget, med dessa två fadäser. Men största missödet hände därefter:

”Mats Öfwerström, han som har varit på radion, var slussvakt då och min kollega. Han frågade om jag kunde ta en båt i Riksberg, den har tre slusskammare och är den enda sådana i kanalen. ”Jag kan prova” svarade jag och åkte dit.

En segelbåt med en familj från Skåne väntade på mig. Första slussen gick bra.”

Tömde slussen

Men sedan hände något oplanerat.

– Det var konstigt, vattnet bara sjönk mer och mer. Plötsligt låg båten på botten. Familjen var orolig och stötte sig mot kanten, berättar Håkan.

Paniken spred sig i honom.

”Luckorna i slussen längre ner skulle ha varit stängda, det var de inte. Vattnet bara rann iväg. Mats kom tillbaka och hjälpte mig stänga luckorna och ta upp båten. Nästa anhalt för skånska familjen och deras båt blev varvet i Sjötorp.

– Det var ju som det var. Folk fick reda på’t i och med båten kollades på varvet, säger Håkan.

– De fick ok att segla vidare. Men när de kommit ut i sjön gick de på grund. Men då var det inte mitt fel i alla fall.

Efter denna första, minst sagt omtumlande arbetsdag, hade Håkan att del att smälta. Trots allt som hänt fick han dock fortsatt förtroende som slussvakt.

– Jag jobbade säsongen ut, säger han

Gick på grund

I resterande yrkesliv, där Håkan arbetade både som svetsare och reparatör samt på kyrkogård gick allt enligt plan – nästan allt.

– Jag hade fått låna grannens bil, en pickup. Vi höll just på med en stenmur vid Hassle församlingshem och för det skulle jag hämta en stenkross i Karlsborg. Men innan jag åkte dit tog jag en frukost i Lyrestad, när jag kom ut var bilen borta.

Det tog inte lång tid innan Håkan upptäckte fordonet. I Friaån.

– Jag hade glömt att dra åt handbromsen.

Att erkänna klantigheten för grannen som lånat ut bilen var ett bekymmer, men ärlighet är bäst kan Håkan konstatera.

– Vi delade på självrisken och dagen efter det hade hänt kom grannen faktiskt över med blommor för att hon tyckte synd om mig.

Tre bilder

Med så många tokiga minnen i bagaget, och det faktum att det passerat över tre decennier sedan de ägt rum, ser Håkan tillbaka på ett roligt arbetsliv.

– För många år sedan var det en tidning som hade en tävling där det skulle handla om första dagen på jobbet. Jag skrev ner min historia om dagen vid Göta kanal och skickade in. Men jag hörde aldrig något av dem.

När han berättat den för Mikael Carlsson i Lyrestad blev det dock omedelbar respons.

– Jag fick direkt upp bilder i huvudet och frågade Håkan om det var okej att jag målade dem, säger Mikael som gjort många kreativa projekt genom åren.

De tre bilderna som blev ställdes ihop med Håkans historia ut under 200-årsjubileet av kanalen.

– De som har läst den skrattade allihop, säger Håkan och tillägger:

– Äsch, en får ju bjuda lite på sig själv.