Nu lever Lycka ett lyckligt hundliv – Eva vill fortsätta ge vovvar samma chans

Lycka, åtta månader ung, har haft en tuff start i livet. När hon kom till Lyrestads hundcenter var hon ett vrak som var livrädd för människor.

Nu har Lycka flyttat till sitt nya hem och Eva Gustavsson har nya hundar på ingång som behöver hennes hjälp.

Idag är Lycka som en ny hund med blank päls, klara ögon och trygg nog att gå fram och hälsa på MT:s reportrar. Det dröjer inte länge innan Lycka vill kela.

– Hon har levt i missbrukarkretsar som misshandlat henne. Hon var i ett fruktansvärt skick och gick inte att röra. Nu har hon blivit hund igen, säger Eva Gustavsson, som har drivit Lyrestads hundcenter i snart fyra år.

Detta är sista dagen i Lyrestad för Lycka, som är en korsning mellan en rottweiler och rhodesian ridgeback. Efter några månaders rehabilitering är redo att flytta hem.

– Många var intresserade men få var rätt för Lycka. När hon träffade sin nya husse var det kärlek vid första ögonkastet, nu kommer hon få uppleva kärlek för första gången i sitt liv. Han bor på landet och har erfarenhet av rottweilers sedan innan, säger Eva som har hundar som sin stora passion och som yrke större delen av sitt liv.

Eva Gustavsson har hittills hjälpt till att omplacera och hitta nya hem åt ett 60-tal hundar. Hon kollar upp den blivande ägaren, gör hembesök och tar referenser.

Noga vid omplacering

Dessutom ska den nya ägaren hålla kontakten.

– En del säger att jag är så hård att jag kräver att få veta skostorlek, säger Eva som tycker att uppfödare och de som omplacerar bör vara lika noga.

– Jag har hundar som varit här i två år som jag inte hittat rätt hem till. Det är fel folk som hör av sig.

I ladan finns 23 hundboxar. Där finns både omplaceringshundar och fyrbenta pensionatsgäster. Hon gör det mesta av arbetet själv. Allt för att hundarna ska möta samma person hela tiden och på så sätt undvika stress. Därför tar hon inte emot praktikanter, även om hon fått många förfrågningar.

Problem att fylla boxarna är det inte. Den senaste tiden har det varit många valpar som behövt omplaceras, nyligen var det tre golden retrievervalpar och två border collie-valpar.

– Jag får 10-15 samtal i veckan om hundar som jag måste säga nej till. Det är sjukt, säger Eva. Hennes telefon ringer flera gånger under intervjun.

– En del ringer akut och säger att de måste bli av med hunden nu, annars skjuter de den.

Har åtta egna hundar

En del av de som Eva tagit hand om är så kallade pandemihundar, andra behöver ett nytt hem då ägaren inte har råd med veterinär. Men vissa kommer dit då tidigare ägare inte läst på tillräckligt om rasen de valt och ser sin hund som problem, menar Eva.

Ett exempel är en tjeckslovakisk varghund som hon nyligen hjälpte till att omplacera till ett hem på landet. Ägaren skulle avliva den, trots att valpen bara var 15 veckor.

– De sa att hon var sjuk i huvudet. Många väljer det enkla, men det är så tråkigt att avliva när hundcentret finns.

Själv har Eva åtta egna hundar. Två av dem är malinoiserna Bella, ett år, och Vilda, två år. Rasen passar väl som tjänstehund och kan användas som polishund. Den är aktiv, vaksam, energifylld och vaktar sin ägare.

– Det är en fruktansvärd krävande ras, jag jobbar med dem hela tiden, säger Eva medan Vilda går fram och hälsar.

– Det är inte rastypiskt, malinoiser ska vara avvaktande.

Rasen har blivit vanligare i omplaceringssammanhang.

– Det har blivit en av de mest populära raserna bland kriminella istället för muskelhundar. De korsar den med andra hundar.

Ny busvalp i flocken

Alla Evas egna hundar är inte omplaceringar. Nyaste tillskottet är fem månader gamla Jack russell terriern Lillan.

– En del skämtar och säger att jag blivit gammal. Min sambo har en Jack russell som är så rolig att jobba med. Lillan är en släkting, hon är ett charmtroll med mycket energi.

Precis när MT ska åka kommer två hundägare med en labradorherre som ska bo på pensionatet under helgen.

– Jag har otroligt trevliga kunder. Jag blir glad av att se deras hundar som är så älskade och omhuldade, när jag ser så mycket misär i övrigt. Det känns som ett privilegium att få ta hand om andras hundar.

Pandemin var tuff för Lyrestads hundcenter och utmaningarna fortsätter. Hundcentret värms upp med fyra luftvärmepumpar och Eva befarar att elräkningen kan landa på 10-15 000 kronor i vinter.

– Många tycker att jag är dum i huvudet som håller på med det. Det som driver mig är att hitta ett nytt hem efter att ha räddat en krake och rehabiliterat den, säger Eva som lägger all sin tid åt hundcentret och inte har något jobb vid sidan av.

– Jag gör det absolut inte för ekonomisk vinning, jag går snarare back. Det är svårt att få det att gå runt.