Kristina gjorde FN-tjänst i Afghanistan: ”Män och kvinnor delade duschrum”

Prästen Kristina Lundberg har gjort FN-tjänst både i Kosovo och Afghanistan. Det var tufft, men lärorikt, konstaterar hon.

– Jag lärde mig att gilla läget, berättade hon när hon besökte Mariestad under FN-dagen.

Det har hunnit gå tio år sedan Kristina Lundbergs senaste utlandstjänstgöring. Men minnena från det halvår hon tillbringade i Afghanistan, som en del av den svenska fredsbevarande FN-styrkan, är starka.

– Jag hade varit i Kosovo tidigare. Skillnaderna var stora. I Afghanistan kunde du inte röra dig fritt på grund av säkerhetsläget. Risken för beskjutning var stor, förklarar hon.

I dag är Kristina Lundberg präst i Karlskoga, men tidigare var hon knuten till Försvarsmakten som fältpräst.

– Jag ville göra något annat, vara präst på ett annat sätt. Att åka på utlandstjänst gick utanför mitt bekväma liv, förklarar hon.

På FN-dagen den 24 oktober var Kristina Lundberg i Mariestad och berätta om sin utlandstjänst efter en inbjudan av Mariestads FN-förening.

– Tiden i Afghanistan var lärorik, konstaterar Kristina Lundberg, som fick tänja på flera gränser.

– Jag är ganska bekväm av mig, men man fick gilla läget. Bara tre av de fyra duscharna i lägret hade draperi och toabåset hade en dörr som var öppen både upptill och nertill, berättar hon och förklarar att det inte var någon idé att försöka få högsta befälet att försöka ändra på den ordningen och låta kvinnor och män sköta hygienen var för sig.

– Han var från K3 och sa att ”Så gör vi alltid på K3”, så då fick vi göra det också, säger Kristina med ett leende.

Att välja bort bekvämligheter, lära sig leva nära andra människor och hjälpas åt var andra lärdomar.’

Men Kristina Lundborg såg också mycket elände. Hon minns ett kvinnofängelse, där barnen levde tillsammans med sina mödrar. Maten serverades i två plåthinkar och bestod av ris, kött och något grönt.

– Man vill göra någonting, något gott. Så vi startade en fond för att hjälpa barnen med mat, vaccinationer och skolböcker, förklarar hon.

Hon har i efterhand fått indikationer på att fonden gjorde skillnad, men hur det fungerar i dag vet hon inte. Rapporterna från dagens Afghanistan skrämmer.

– Det är helt fruktansvärt. Vad bräckligt allt är.

Men Kristina Lundberg är ändå glad över sina erfarenheter.

– Även om anledningen var fruktansvärd så var det bra träning i att inte få allt när man vill. Det är inte självklart att ha rinnande vatten. Det är lärorikt att se olika livsvillkor och ger en tankeställare att förvalta det vi har, inte slösa och slänga mat i onödan, säger hon och berättar att hon är stolt över sig själv: