Under kommande månad kommer världens ögon att riktas mot det lilla ökenemiratet Qatar, där världsmästerskapen i fotboll ska avgöras. Det lär, trots den okonventionella tidpunkten på året, samla miljarders tittare världen över. Möjligheterna för oljeshejkerna och emirerna att skina är således åtskilliga, så räkna med en historiskt påkostad charmoffensiv.
Och Qataremirerna har alla skäl att fjäska. För ett land utan tillstymmelse till respekt för mänskliga rättigheter, utan pressfrihet, förbud mot homosexualitet, icke-val till parlamentet och ofrihet för fackliga organisationer, har ett ganska solkat varumärke att jobba med. Ingen marknadsföring i världen kan dock ensam tvätta ett så skitigt fabrikat, såvida konsumenten inte låter det ske. Det är ett kärvt läge för fotbollsfans med minsta intresse för grundläggande rättigheter, ett världsmästerskap i fotboll tar man ju inte med en klackspark. En from förhoppning är ändå att tittare runt om trots allt förmår att skilja spelet på plan från spelet vid sidan av.
Den rättrådige (och sannolikt mindre fotbollstokige) blundar dock helt för emirjippot i Qatar och håller ut till 2026, då VM återvänder hem till civilisationen. Och där det sedan förhoppningsvis också blir kvar.
Sivert Aronsson, Göteborg