Kulturkanon - en skattkista fylld av vårt käraste arv

Insändare
PUBLICERAD:
Prins Carl Philip närvarade vid öppnandet av Mårbacka Minnesgård med anledning av 150-årsjubileet av Selma Lagerlöfs födelse. Till vänster landshövdingen i värmland; Eva Eriksson som Selma Lagerlöf och Nils Holgersson gestaltad av Carl Folmer Söderberg.
Foto: Lars Hedelin / TT
Svar till signaturen ”Fri människa” Mariestadstidningen 24 November.

Ett kulturarv utgörs enligt Wikipedia av vad tidigare generationer skapat och hur vi idag uppfattar, tolkar och för det vidare. Min uppfattning är att vårt svenska kulturarv är något vi ska vara stolta över, något vi ska vilja visa upp för världen, och det innefattar också våra seder, normer och traditioner. Det är vår skyldighet att föra detta arv i form av berättelser, musik, konst och arkitektur etc. vidare till nästa generation.

Argumentet från signatur ”fri människa” som också delas av grupper ur författareliten är ”Att styra över litteraturen är att styra över människors tankar”. Detta är ju befängt! Läs och lyssna på vad du vill, vi lever i en demokrati! Hur kan en kanon, framtagen av professorer och sakkunniga i respektive genre, som representerar vår historia vara en diskussionsfråga?

Det är den svenska jantelagen som skaver - ingen får anses finare/bättre än någon annan. Jo, faktiskt! Är det till exempel inte bra om alla barn genom skolan uppmanas att läsa Selma Lagerlöfs berättelse om Nils Holgersson? Själv fick jag på 70-talet ta del av den genom frökens högläsning i ämnet Sveriges geografi. Är det inte viktigt att man kanske får veta att Ingmar Bergmans film ”Sjunde inseglet” blev världsberömd eller att man känner till Peterson Bergers musik eller vem Anders Zorn var? Jag tycker att man ska se kulturkanonen som ett verktyg för att säkerställa att viktiga arv förs vidare? Med detta inte sagt att andra verk och produktioner inte är viktiga eller läsvärda.

Att skapa en kulturkanon vore att skapa en skattkista av sådant experterna tycker att vi svenskar borde känna till och vara stolta över. Personligen tycker jag att det skulle vara fint och hedrande för Sverige att införa en kanon. I denna skulle man finna viktiga svenska kulturarv som barn och vuxna, inte minst de nyanlända svenskarna, annars kanske inte skulle komma i kontakt med. Kan inte en kanon då bli kittet som enar och skapar förståelse?

Media och vänsterblocket har under de senaste åren allt mer skambelagt och försökt sudda ut vår egen kultur till förmån för ”nya” kulturer och influenser. Jag är innerligt trött på det! Kanske kan kanonen bli en motpol.

Moder Svea

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.